torsdag 15 oktober 2009

Om att skratta.....

Handen på hjärtat.
Skrattar du varje dag?
Det där förlösande skrattet, du vet, det som löser upp alla spänningar, det som frigör endorfiner, det som gör att dina steg blir lättare......
Bra om du svarar ja på det, för i så fall ska du vara lycklig, du tillhör en liten skara.

Läste för en tid sedan en undersökning som sa att
svensken skrattar inte lika mycket nu som för 30 år sedan
Har glömt var jag läste det och kan därför inte påstå att det är en tillförlitlig och säker källa, men jag har mina egna ögon och mina egna upplevelser som referenskälla också och jag känner att det finns sanning i det.

Tidigare i mitt liv var jag involverad i ett utbytesprojekt med människor från en kåkstad i Sydafrika. Själv hade jag aldrig möjlighet att resa dit, men vittnesuppgifter därifrån visade entydigt att välkomstkommittén bestod av en stor skara människor, stora som små.....som mötte de vita med sång, stoooooora bländvita leeenden och dans. Genom gatan i byn leddes svenskarna av dansande, skrattande, sjungade människor. Skrattet och glädjen var ett genomgående tema under hela deras vistelse.

Vad hade de att vara så glada åt? Ja, vårt utbytesprojekt handlade inte om gåvor i form av prylar, utan det handlade om att ge och ta kunskap om varandras kulturer och sätt att leva. Ändå.... i alla dessa människors ögon fanns att läsa glädje, kropparna uttryckte sin glädje i dans och sång, där hela människan var deltagare, både kropp och själ......

Borde inte vi, som lever i den bästa av världar (?) där ingen behöver gå vare sig hungrig eller frusen, där alla har rätt att få sjukvård och utbildning sprudla av skratt och lycka? Kan nog tycka det...men gör vi det?

Nope, ta en titt på dig själv *fniss* och på alla du möter hur mycket glädje kan utläsas i dina/deras ögon...och tänk hur skulle det se ut?????? En vilt gapskrattande människa som vandrar omkring på gatorna. Då kommer nog pling-plingbilen och hämtar dig för antingen är du helt galen eller så är du stupfull....

Livet är ju gravallvarligt, eller??????

Kramar till er alla.
Ett gott skratt förlänger livet, så jag utmanar er alla som läser detta att se till att du får ett gott skratt idag. Om jag hade varit en klok människa hade jag försökt hitta på en rolig historia....för att hjälpa dig på traven....men nu är jag ju inte så vis.....så du får leta roligheter på egen hand!
Skratt smittar också....tänk på det....och då hjälper du ju din medmänniska att också förlänga sitt liv!
/Lotta

15 kommentarer:

Britt sa...

Intressant läsning. Varför skrattar vi mindre idag? Har vi bokat upp våra dagar så mycket och bara stressar, så vi glömmer bort/inte hinner att skratta? Skärpning!

Jag lovar att jag ska skratta massor idag. :-)

Förlåt att jag inte svarat på din fråga... Tyvärr har jag inga fler ljushållare kvar till försäljning, men jag hör av mig om det blir fler.

Kram, skratt och kärlek

Britt

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Jag har världens bästa arbetsplats, vi skrattar ofta. Mest på rasterna, det är ett gäng sköna typer allihopa. Men ett leende kan vara bra också. Le mot någon på bussen, och garanterat får du ett leende tillbaka. Idag är jag ledig, och ensam hemma, lär nog inte bli något skratt då...
Ha en fin dag Lotta
Goa kramen till dig
AnnaMaria

Bibbi Maria sa...

Jag Kajsa fran Maria blogg tittar en en snabbis hos dej och du far mig alltid att tanka ....!ska begrunda och lasa mer nar jag kommmer hem.Men har hos Joele och Maria skrattar jag valdigt gott varje dag.Maria ar en sa rolig manniska och Joele har arvt hennes glada och sida..Jag njuter.

Kramar till dej du fina manniska.
Kram Kajsa

Ett ögonblick sa...

Tack, för att du skriver detta!
Visst är det så att vi skrattar alldeles för lite nu och definitivt mycket mindre än för 30 år sedan. Jag har alltid varit en glad prick och alltid haft lätt till skratt, men jag förvånar mig själv och undrar, vart har skrattet som jag hade så mycket av tagit vägen? Är det dagens stress, att allt ska gå fortare, att vi ska hinna med så mycket mer på kortare tid.... som gör det? Vi är ju fortfarande samma människor, vi är uppbyggda på samma sätt som för 30 år sedan, det är klart att kropp och själ inte orkar, något måste ju bli lidande. De gånger jag skrattar så där hjärtligt spontant, så kommer jag på mig själv att känna vad skönt det känns, härligt. Vi måste ta vara på de små sakerna, glädjas åt "mindre" saker, inte ta för givet.... Det blev en lång utläggning och jag skulle kunna skriva mycket mer...Tro inte att jag är någon "besserwisser", det är bara tankar och reflektioner som jag kände att jag ville säga
och jag tror att "ett gott skratt förlänger livet" :))
Ha en underbar dag!
kram//lisamaja

Viola sa...

Ännu ett tänkvärt inlägg från dig..stresseen gör nog tyvärr att vi skrattar för lite, men jag var på jobbet igår och vi skulle ha en konferens..då blir det många härliga skratt ihop..idag blir det lite värre med skratten ...kommer att vara ensam hela dagen..men Otto brukar ju bjuda på något bus dagligen...så hopp finnes..såg här att du skrivit till Britt om ljushållare...om det är gamla du söker så finns det ådan i butiken...och så sist men inte minst...tack för din goa och rara hälsning...vad glad man blir när någon bjuder på sådana rader, ha en fin dag min vän, KRAM

Birgitta sa...

Hej go´a Lotta!
Tack för att du hittat orden igen. Jag vet inte varför vi skrattar mindre idag än förr. Det kanske var roligare då. Nej skämt å sido så kan jag inte svara på det. Vi kanske jäktar för mycket och ska hinna med så mycket av allt att vi inte hinner med att glädjas över det lilla i livet. Det kommer säkert visdomsord från Zara snart till dej. Jag lovar att skratta idag och i morron och sedan får vi se. Men en vilt skrattande människa på stan är nog en ingen bra idé om det inte är ett helt gäng.
Nu hoppas jag att du får en mysig torsdagskväll med skratt och glädje.
Kramar till dej. Birgitta

Lenemora sa...

Takk for godt råd, latter er forløsende og herlig!

Jeg vet ikke hva eller om sokker som er strikket slik som mine heter noe spesielt. Menn ullsokker med eller uten mønster kalles "raggsokker".
Ha, ha morsomt ord...

Klem Lenemora

houseofchandeliers and vintage sa...

Hej Lotta.
Gud vad bra, du skriver.Jo jag har också lagt märke till att i den så kallade outvecklade världen, de som vi ska tycka så synd om näst intill nedlåtenhet, de vet hur man gör en dag och de vet hur man lever, och de vet definitivt hur man är glad.Det materiella har inte gjort oss glada.
Min teori är den att vårt informationssamhälle, har gett oss skador, men det är ju förstås bara min egen teori.
Jag tror att vi människor helt enkelt inte klarar av att bearbeta all den information som vi utsätts för var dag och det gör oss trötta, och hur glad blir man när man hör nyheter, det kan väl inte göra någon människa glad.
Varför skulle det bidra till ens välmåga med information om elände jämt, har någon tänkt på att;-Om nyheterna skulle berätta en dags sanning så skulle de se helt annorlunda ut, då kanske man skulle höra,-I dag så fick en gamling jättemycket omtanke på ålderdomshemmet, och ett barn blev vänligt bemött, och fick kärlek.
Och någon har räddat en person från, det och det.......
Och i dag så har det öppnats nya möjligheter för, hm, hm hm........
osv.
Tänk så mycket som fungerar jämförelsevis med det som inte fungerar, tänk så många gånger tåget går fram var dag till sin destination, i stället för att det spårar ur.
Tänk hur otroligt många bra saker som händer under en dag.
Och tänk om vi fick höra om allt gott bra lika mycket som vi tvingas att höra om elände, hur skulle vi må då.
Om man tänker efter hur otroligt många bra saker som egentligen händer i verkligheten i stället för de dåliga som vi oroar oss för, då skulle vi nog skratta så mycket mer.Tänk alla medier som rider på vår rädsla bara för pengars skull, för att få tittarsiffror eller läsare, det är synd.
Vilka samhällen vi skulle ha om vi såg allt med ljusare ögon.
Och så måste jag ju skratta högt åt Birgitta, som förutspådde att jag skulle ge en utläggning.
KUL.
JAG HAR VALT BORT NYHETER, SEN DEN DAGEN SÅ SKRATTAR JAG MER, OCH ÄN ÄR JAG INTE DÖD, trots att jag inte ser några nyheter alls.
Tack för att du väcker tankar hos oss lotta, det är så givande.Du är cool.
Kram, kram Zara

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Ja, skratta kan jag, jag kan även gråta. Idag har jag gjort bådadera. Håller med att många kan inte le eller dra upp munnen till ett garv.
När jag kom åter till min skola efter en tjänstledighet fick jag flera spontana kommentarer;- Va bra, nu får vi höra ditt skratt igen! Jag tog det som en komplimang.
Nu en ny natt och då ska jag försöka att inte skratta.....
Men imorgon....
Ha en bra helg!
Carin

annika sa...

Ja det är värt att fundera över, varför skrattar vi så sällan? Vi som har allt----eller?
Jag har både skrattat och gråtit idag.
Kram annika
som har lite annat i tankarna i dag.....bästa vänner

Anonym sa...

Så rätt du har och så klok du är!

Visst borde vi skratta mer. Det finns ju så mycket att ha kul åt! Fast jag tror jag ler mer än jag skrattar numera. Fast ibland ligger jag på golvet och sparkar med benen i ett förlösande vansinnesskratt.

Kram min vän.

Eva-Mari

Tina sa...

Hej du underbara Lotta!!!
Det va ett gripande inlägg!! Mycket bra att ta upp, för det är nog så att vi inte skrattar lika mycket längre =( Men jag brukar nog få mig ett gott skratt så gott som varje dag. Jag har en så rolig vän på FaceBook som alltid ha nått tossigt att säga som får mig att skratta... fniss..
Hoppas allt är bra med dig & att du får en underbar helg!!
Stor KRAM till dig & tack för dina mail.. de värmer mig så mycket!!
Kram Tina

Lallis - liv och leverne sa...

Så härligt skrivet vännen!!
Och så sant:)
Ja. Jag skrattar nog så varje dag.
Det finns nästan alltid lägen till det om man bara ser det, tror jag.
STOR kram Lallis

houseofchandeliers and vintage sa...

Hej Igen Lotta.
Måste bara hälsa dig god helg, och säga att du, just du, är visst vis.
Kramelikram Zara

Ingmarie sa...

Kul att du känner till Clapson..Han förlänger livet på många!

Ha det så gött!