....som fastnat i mitt minne....
inte vanligt, eller hur? *fniss*
...är en som jag lyssnade på för sisådär 20 år sedan. Temat var hur vi vuxna skulle kunna upptäcka om barn och ungdomar var på väg att hamna i droger och annan styggelse.....ja ni vet!
Det som fastnade hos mig, var när föreläsaren, som var från BRÅ, sa:
-Det allra bästa brottsförebyggande ni kan göra som föräldrar är att äta en gemensam måltid varje dag. För då har man chans att upptäcka när ens barn förändras.
...och så sa han så här:
-Om jag som vuxen kan hindra en endaste person från att hamna i en B-karriär så sparar jag flera livslöner åt samhället, inte månadslöner, inte årslöner utan livslöner!
Vågar jag vara vuxen? Vågar jag ta strid när barn/ungdomar är på glid eller döljer jag mig bakom, jag vill inte lägga mig i?
Bara funderar lite så här på förmiddagen.
Kram
/Lotta
20 kommentarer:
Tur att mina barn inte är i den åldern ännu!! Men de kommer ju så småningom, och vi äter faktiskt en gemensam måltid varje dag, så kanske jag reagerar den dagen. Eller egentligen hoppas jag ju att jag inte behöver reagera :O)
Så klokt och tänkvärt.
Ja, den där gemensamma måltiden har alltid varit lite helig för oss. Den där stunden när man får sitta tillsammans och prata och gå igenom hur dagen varit osv. Det är ofta då som funderingar kommer fram, ofta då som man kan "flippa ur lite" och bara få skratta en stund. Vi kan sitta väldigt länge ibland, men det är ju faktiskt väldigt ofta just de stunderna som jag saknar så himla mycket när inte barnen är hos mig.
Det här med att ta sig tid att se en annan människa, att lyssna, att få prata - det fyller så många fler behov än att just mätta magen.
Nu har jag fått en dos influensa också. Tror det är det sista gamla som ska ut så jag kan fylla på med nytt friskt sen.....
Hoppas flytten gick bra!
Kram Mia
Något att tänka på. Jodå, vi åt en gemensam måltid minst om dagen tillsammans när barnen bodde hemma. Nu hoppas jag att de gör det med sina familjer, jo jag vet att de gör det.
Dina ord är alltid kloka och tänkvärda och man stannar upp och funderar en stund först.
En fortsatt skön vecka önskas dej.
Kram Birgitta
Jag ska på Zorba den 30 oktober. Den har fått jättebra kritik, så det ska bli kul!
Kram britt
Ja, det stämmer nog. Det är då vi samlas och verkligen samtalar. Annars har ungdomarna alltid så brått, är fåordiga och tycker man är lite lagom jobbig. Men vid middagsbordet blir det liksom mer avslappnat och naturligt, inga kompisar eller datorer som lockar och pockar på uppmärksamhet.
Tänk om man sparat in någon livslön...!? :o)
Ha en alldeles särskilt fina tisdagskväll,
kram Lydia
Kloka du..här ska vi minsann äta middag tillsammans..vi måste dessutom alltid hämta våra barn när de är borta..de tycker jag är bra. Här kan man inte sprinag på stan.
Kram Lotta
Visst är det sant att man ska sitta ner och äta och prata tillsammans.
Det har jag alltid varit noga med när mina barn växte upp och vi är fortfarande fast vi är bara två noga med att måltiderna ska vara tillsammans.Det är klart ibland pratar vi kanske inte så mycket men vi är tillsammans i allafall.
Ha det gott!
Kram!
Hej Lotta! Jaa, det är verkligen ord att tänka på. Jag som bor i Italien har inte (för tillfället i alla fall) problem med måltiderna, för de är heliga här. Du får mig att minnas min brors kompisars (som han ofta tog med på besök innan han träffade sin underbara flickvän) kommentarer. De undrade om vi ALLTID åt tillsammans med hela familjen! Jag som då bodde med min nuvarande mans HELA familj med föräldrar, syskon och partners hade då en numerös middagsamling två gånger om dagen. Det är en av de starka sidorna Italien har att "skryta" med och det är nog den delen jag gillar mest... sammansvetsningen i att vara närvarande.
Mamma åker tyvärr hem på torsdag och hon ligger tills ängs med både stark förkylning och inflammerad ischias nerv... stackars stackars henne.. så typiskt! Hoppas bara det blir bättre imorgon. Kram på dig, Maria
Så sant. Vi får aldrig tappa bort familjen i allt brus runt oss. Gemensam matstund är en bra grund... men ofta krockar de med träningar och andra aktiviteter. Så stort utbud som det finns idag att delta i har väl aldrig funnits... på gott och ont.
Det är inte lätt att få ihop det.
Stor kram.
Eva-Mari
Tack goa Lotta för att du tänker på mig, det värmer så oerhört. Lilla Loppan är tyvärr fortfarande borta och vi fortsätter vårt letande. Den lille röde kanske vill boa hos dig istället?!/Kram Merja
Kloka ord du presenterar idag! Det borde vara en självklarhet att samlas varje dag till en gemensam måltid - tyvärr är det nog inte så i många familjer!
En jätteviktig och tänkvärd åsikt!
Tackar för titten hos mej och önskar dej en härlig onsdag!
Kramar
lisa
Hej på dej! :o)
Tack för den gulliga kommentaren. Den gjorde mej väldigt glad :o)
Så sant du skriver och förmedlar i ditt inlägg. Verkligen tänkvärt. Ofta är det med enkla små medel man kan vara till störst hjälp.
Och just detta med att äta middag tillsammans med alla i familjen tror jag är en sak som försvinner mer och mer. Gemenskapen vid middagsbordet är viktig på många sätt.
Vi hann aldrig med att kratta löven i år. Vintern kom så tidigt att allt nu ligger under snön.
Idag är en strålande vacker dag. Solen skiner genom snöklädda träd. Allt är vitt, ljust och vintrigt frostigt! Ett paradis! :o)
Underbar onsdag till dej!
Kram
Monika
Hej Lotta.
Det jag ska skriva kanske inte passar under det här inlägger, men jag har ju inte sett att du skrev om mig, föränn nu.
Och du får mig verkligen till tårar.
Viket inlägg, viken bekräftelse, du gav mig när du skriver om mig.
Det är så otroligt ödmjukt, av dig.
Jag har nog aldrig någonsin tidigare träffat på en sån ödmjuk person som du.
Och de som skriver i inlägget under har rätt.Du om någon är värd min första ros.
Alltså Lotta, du är så otrolig.........så otrolig.
Alltså dig glömmer jag aldrig, om än jag skulle ta ploggpaus eller något annat skulle uppstå.
Det är i dag så ovanligt med en person som du. Ända risken är att du bränner ut dig, man måste ta hand om sig själv också.Hoppas verkligen att du orkar det.
Du är den viktigaste personen i ditt liv.Glöm inte det.
Ta hand om dig!!!
Jättemånga goda kramar från mig till dig kära Lotta.
Zara
Hej Lotta! Jag tror också viktigt att samlas och göra något tillsammans, som att äta! Jag brukar även stanna kvar en stund hos barnen när vi säger godnatt då brukar tankar och funderingar komma fram, om det hänt något särskilt under dagen.Ha det så jättebra min vän! Stor kram från Maria
Hej Igen
Jag anade nästan det.
Så bra att du tar ledigt.Du varma människa.
Kram Zara
Så klokt sagt av den mannen. Det är ju inte alltid lätt att ha tonåringar(jag har två flickor) men jag skulle inte vara rädd för att fråga. jag jobbar med livets baksida och har sett såååå mycket elände och det skulle vara fasansfullt om barnen skulle hamna snett. Den ev strid måste man våga ta.
Kram på dig Lotta/Ingela.
Hej Lotta.
Jag vill bara titta in och önska dig en riktigt bra dag,med många fridsamma stunder och god mat och hälsa.Du behöver inte svara, jag har inget nytt, vill bara visa att jag inte glömmer bort dig.
Kram från Zara
Visst är det viktigt att sitta ner o äta tillsammans. Jag tycker det är den bästa stunden på dagen. När vi sitter ner o pratar om hur dagen har varit. För mig/oss är det en viktig stund! Och en självklarhet....Jag tror att man har igen det....Må så gott Lotta! Kram Therese
Vad skönt det är när man får bekräftelse på sina egna tankar (fast de kanske inte är mina från början...). En gemensam måltid om dagen är kittet i familjen, eller hur. En annan sak som jag värdesätter är "skjutsandet" - för i bilen kommer hon inte undan, tonåringen. Hi, hi. Där får hon lyssna på mina förmaningar eller frågor eller åsikter vare sig hon vill eller inte. Men skämt åsido, så är tiden i bilen faktiskt en tid då pratar MED varandra.
Kära Lotta!
Jag är nu hemma men inte riktigt i form.Men jag ville kolla lite i min bloggvärld.
Det är alltid så fint hos dej och jag njuter av dina inlägg.Ska läsa på ordenligt om vad du skrivit när sängen släppt sitt grepp om mig.Men just detta fångade mig.
Min älste son blev missbrukare vid 14 års ålder.
Jag trodde att han kommit i puberteten.Det fannas signaler,men jag lyssnade inte....Han skötte sig bra,kom hem i tid och luktade inget.Jag hade läst haschboken så jag var beredd.Men när han var 17 så kom sanningen.Sedan dess har det varit en kamp för honom och för oss i familjen.Många behandlingshem och och andra insatser från samhället gör att han idag kämpar på med Metadon som hjälp(han är 37 år nu).
Måltiderna är viktiga för oss i dagens samhälle med högt tempo och få stunder att samtala.
Så när ni lyssnar på era barn så följ er magkänsla.Man ska lyssna med alla sinnen.Aldrig stoppa huvudet i sanden.Det kan vara avgörande för en ung människas liv.
Jag älskar min son så innerligt.Han är så godhjärtad och varm i sitt väsen.Han kämpar varje dag,och gör framsteg.
Och han har sina drömmar och sakta men säkert så går dom i uppfyllelse.
Och vi i familjen gläder oss.Vi blir också friskare ju friskare han blir.
Kramar till dej Lotta!!!
Kajsa
Skicka en kommentar