Alcachofa.....och höstigt

I vår familj har vi våra små egenheter och en av dom är att kalla saker för annat än de heter.....detta är en alcachofa.....ja, nu heter det visserligen så på ett annat språk, spanska, men vi har fått för oss att det kan gott få följa med till vårt lite kallare land...alltså....

köpte jag två alcachofor som veckans blomma. Min kompis i Göteborg hade en på sitt soffbord och hon sa att låter man den ligga så där så kommer den att slå ut...och inuti döljer sig....ja, det vet ni väl redan....en helt underbar lila blomma..... Så jag väntar och hoppas och minns dessa alcachofaodlingar i Spanien. Om hon har rätt, så kommer ni att få se bild på det också.
Någon barfotarepa blev det inte denna helg, utan iklädd skor och strumpor tog jag med mig lite mossa hem från skogen, vitmossa, björnmossa, kammossa och andra mossarter som jag inte ids att artbestämma och gjorde ett mosshjärta som ligger på det lilla bordet vid husknuten. Blåbärsris, lönnlöv och mossa band jag ihop och duttade ner i en av sommarens betongalster....

Mossbollar, på skaft. Nertill döljer sig ännu creme fraicheburkar med betong som inte brunnit klart. Tanken är att det ska ut på trappan så småningom.

På trappan har lyktorna kommit ut. Pelargonerna står kvar och om jag inte skyndar mig, så bestämmer väl naturen själv att det inte är någon idé för mig att ens försöka få dem att övervintra.

Betongfat i form av rabarberblad har jag ett antal.....efter sommarens utsvävningar i betongglädje så finns resterna kvar. Betongbladen finns utspridda både här och där i trädgården. Så jag tyckte att ett av dom kunde användas till lite fallfrukt.

Lönnlöv, dessa löv fascinerar mig lika mycket varje höst! Att detta löv kan innehålla såååå många färger och bara vara så vackra. Jag njuter!

Här brukar jag ofta stanna till på min morgonpromenad.

Här är ett bra ställe att andas och att vila ögonen. Just idag kunde man se träden och molnen spegla sig i sjön, rågen var skördad och stubbåkern lyser, så där höstigt som den brukar. Luften är frisk och lätt att andas, nu några timmar senare öser regnet ner utanför fönstret, mannen sitter i rummet bredvid och spelar på ett par nya låtar och jag tänker:

-Vad skönt jag har som kan sitta här och filosofera och njuta av skön musik och höra regnet smattra på rutan. Herr Röd, som är på kollo hos oss, sitter på stolen bredvid och spinner. Lyxliv är det liv jag lever!

..och i soluppgången färgades himlen rosa......

Nu ska vi ta en sväng till svärmor. Där bjuds hembakt.....inte fel det heller!

Kramar till alla er därute i höstrusket! ...men med tända ljus så skingras mörkret....
/Lotta