Var dig själv....

...det finns så många andra.
Det är sagt förut och det säjs igen och det kommer att upprepas, men jag tycker ändå att det då och då är värt att tänka till lite på just detta att vara sig själv.

Det krävs faktiskt mod att vara sig själv. Hela tiden speglar man sig i andra, hela tiden översköljs vi med trender och moden och annat som påverkar oss. Läste en blogg, en tuff tjej vågade säja att hon var trött på vitt och shabby chic. Det krävs ett visst mod att uttrycka detta eftersom shabby ganska trendigt för tillfället. Tycker man om det slitna och vita så är det naturligtvis helt rätt att ha ett vitt och slitet hem. Tycker man om madonnor och kors, så ska man så klart ha det omkring sig. Bara man har det för att man tycker om det och inte för att det är trendigt. Själv upptäckte jag väldigt tidigt att helt vitt kan jag inte leva. Mitt liv måste få innehålla färg, låt då vara att för tillfället är min färgskala ganska naturfärgad och lugn.

En annan sak som varit i mina tankar idag är just detta med att ge.

Min svärfar, som tyvärr inte lever längre, är en av de allra klokaste människor jag någonsin mött. Han hade ingen aning om att han var klok, han var ju en vanlig arbetare ....hm, hm.

När vi precis hade köpt vårt hus med vår ganska stora tomt, 7500 kvm, så fanns det (och finns fortfarande) en massa att göra. Han älskade trädgårdsarbete och kom ofta hem till oss med spade och kratta och jobbade. Ibland till långt in på nätterna. Det skulle bli klart och fint.
När barnen kom hade vi dagfarmor och dagfarfar ett par dagar i veckan. Våra barn hade förmånen att få växa upp tillsammans med sina kusiner i en värld där de var älskade, för just dem de var...men sina likheter och olikheter.
En dag kände jag: Hjääääälp allt detta kommer vi aldrig att kunna återgälda. Så jag sa det till min svärfar, varpå han svarade:

-Det inga problem alls, Lotta. Gör bara samma sak för dina barn så har du betalat tillbaka till mig det som du kan tycka att du är skyldig.

Han lärde mig något oerhört viktigt.
Ge gärna, utan förbehåll. Du får tillbaka, kanske inte från den du givit till utan från någon annan. Tacka och ta emot då.

En kvinna berättade för mig igår, att hon efter att hon tagit emot beskedet att hennes bästa väninna dött, tog sig en promenad i skogen. Hon gick där och letade kantareller. Två, små ynkliga hittade hon. På stigen mötte hon ett par som varit betydligt mer lyckosamma i sin kantarelljakt än hon. De språkades vid en stund, konstaterade att M:s svampskörd inte varit så lyckad. Paret stoppade ner näven i sin korg, tog en grabbnäve och gav till M.

-Nu har du i alla fall till kvällsmackan.

Vad de inte hade någon aning om var att M, som gick och sörjde sin väninna i skogen, helt plötsligt fick känna på värme från några främlingar. De gav av sitt överflöd och bidrog till att M:s kväll blev ett snäpp ljusare än det varit innan.

Vi vet aldrig vad vår gåva till en främling kan betyda. Kanske ett leende från dig, ett vänligt ord, en liten blomma kan vara avgörande för just den personens dag. Något av tänka på då och då, tycker jag.
Kram
/Lotta