Vad du än söker. Vart du än går. Dig själv går du aldrig ifrån.

Funderar ibland på detta eviga jagande som vi nutidsmänniskor håller på med. Vi jagar och stressar, det är så mycket som ska hinnas med, det är så mycket man vill..... Kanske jagar vi efter bekräftelse? efter att synas?

Rätt ofta jämför vi oss med andra. Vi speglar oss i de vi möter, utan att vi kanske är medvetna om det. Spännande är att när vi möter människor vi tycker om så speglas delar av oss själva i den personen, det vi är nöjda med......men när vi möter människor som vi känner avighet mot så speglas våra innersta mörka rum.
Första gången jag kom i kontakt med det tankesättet blev jag jättearg! Usch och fy...jag ville absolut inte kännas vid att något av dessa avigheter skulle finnas hos mig! Nej, så kan inte vara fallet! Numera stillar jag mig, böjer nacken och erkänner att det visst finns sådana delar hos mig! När de tagits fram i ljuset har jag en möjlighet att påverka det som jag inte tycker om hos mig själv.

....men jag vet också att hur mycket jag än jagar den sanna lyckan...än här, än där, så finns den redan inne i mig. Det är upp till mig att hitta den, ta fram den och njuta av den. Vi föds som original, låt oss tillåta oss själva och andra att vara original också den dag livet tar slut...låt oss slippa dö som kopior!