Allra först! Tänder jag ljus för lilla mamma.
Det har gått tre år, sedan den där aprildagen då tiden stannade, en underlig känsla att stå och titta ut genom fönstret på sjukhuset, utanför gick folk till jobbet, man åt lunch, man cyklade, man pratade med varandra, folk levde som vanligt....men mitt liv stod stilla..... Hon som alltid funnits fanns inte hos oss längre, vi fick börja se på livet med andra, nya ögon och fortsätta utan henne. Tack mamma, för alla lärdomar som du givit mig!
Vårtecken som inte kommit med på bild.... spillkråkans trummande på trädstammen med hälsningen:
-Halloj, finns det någon snygg tjej någonstans...för här finns en tjusig kille som väntar på dig!
.... eller trumpetandet från två tranor, rakt ovanför mig, svåra att urskilja i dimman gick nästan ner i marknivå. Kankse var det tranparet som brukar häcka på ett gärde här intill, kanske var det två som flyger vidare norrut. Välkomna är de båda i vilket fall som helst
.... lärkans flykt och drillande över åkern
.... rödvingetrasten och rödhaken sjunger för fullt i skogen
Bilen var smutsig, även denna vecka.....
Jag kunde inte motstå längtan att få ta till rotborsten och såpaflaskan och borsta bort vintersmutsen från trappan....det är ännu inte dags att göra den ordentliga rengöringen som sker innan trappan oljas för säsongen....men det luktar gott av såpa och eftersom dörren har kunnat stå öppen....ett underbart vårtecken så doftar det såpa in i huset.
Äppelträden blir beskurna och några kvistar kommer in i huset. Om några dagar har jag äppelblom......
På min morgonpromenad samsas vintern...
...med vårbäcken!
Å den första tvätten hänger på strecket! Det finns inget som doftar så himmelskt som tvätt som fått torka på linan
Barfota, utan strumpor och skor vill jag vandra omkring. Barfotahalvåret står för dörren och jag startade i helgen...... detta är helt OK 
...men när jag skulle hänga tvätten och snön låg kvar på marken så blev det lite kyligt. Erkänner!
Nästa vecka är det nog mössa, vantar och snökängor som gäller för i Trysil är det gott om snö.
...med vårbäcken!
Å den första tvätten hänger på strecket! Det finns inget som doftar så himmelskt som tvätt som fått torka på linan
Barfota, utan strumpor och skor vill jag vandra omkring. Barfotahalvåret står för dörren och jag startade i helgen...... detta är helt OK 
...men när jag skulle hänga tvätten och snön låg kvar på marken så blev det lite kyligt. Erkänner!
Nästa vecka är det nog mössa, vantar och snökängor som gäller för i Trysil är det gott om snö.
7 kommentarer:
Ja visst är det så att livet står stilla då den tar tråkiga vändningar men minnena förblir.
Fina vårteckenbilder, den barfota i snön var fin. Kram Merja
Hej! Jag sänder dig & din familj en tanke & tänder ett ljus för din mamma! Så fint du skrivit! Härliga bilder.. å, fick varma känslor av att läsa ditt inlägg!!
Kram Tina på
www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com
Vad vackert och samtidigt smärtsamt du skrivit om förlusten utav din mamma. Man ska ta vara på tiden tillsammans, den är så kort.
Brr vilket "hemskt" vårteckenskort på barfota fötter i snön ;) i gräset passade de bättre! Vackra bilder.
Kram Veronica
Fint skrivet om din mamma! Tur att vi har minnena kvar för alltid!
Så mysiga vårbilder. Lite kallt om småfossingarna kanske...
Om jag skulle gå ut i snön hamnar nivån vid knäna så jag väntar nog med barfota ett tag!
Kram Cilla
Fint med ljuset till din mamma.
Och du har då fejat och stått i, bil och trappa. Det är lite speciellt när man kan börja hänga tvätt ute, doftar vår.
Ha en fin påskvecka
Kram till dig
AnnaMaria
haha du är också en badtok gissar jag? -som kunde se det sköna i doppet ;)
Själv tänker jag nog vänta tills det är 23-24 grader i vattnet!!
Tack så jättemycket för dina fina ord om min blogg, det värmde! Hoppas du haft en fin dag med bara de bästa minnena från din mamma.
Kram Veronica
Hej Lotta och tusen tack!!!! Tänk hur livet är - att man återses så här efter ett antal år också har man helt plötsligt en annan "dimension" gemensamt. Ja, det är så roligt.
Det vackra kortet värmde verkligen och det ligger hemma på köksbordet och jag tittar på det varje dag. Kuvertet också för du har så otroligt fin handstil och jag njuter av den med. På kvällen när jag var trött så satte jag på skivan och lade mig och lyssnade och det är ju en toppenfin skiva. Jag somnade så jag hörde inte hela, men det ska jag definitivt göra snart....
Hälsa Bertil att han fått till nåt alldeles extra där.
Så läser jag om vilken duktig son ni har också. Du kan låta moderslyckan svälla inom dig. Vilken gåva våra barn är......
Det är alltid lika kul att kika in hos dig, vackra bilder och tänkvärda ord. De där bilderna på maten fick det att vattnas lite extra i munnen *ler*
Ha det så fint du "barfota barn i livet"!
Kram Mia
Skicka en kommentar