Förväntan på det som komma skall.
Det känns skönt att pynta huset. Det känns skönt att låta julens dofter av saffran, av tända ljus och glögg och pepparkakor sprida sig och linda sig som bomull kring hjärtat. Idag är det yrsnö utanför mitt fönster. Mannen och dotter är på väg bort, de ska bjuda på julens musik på Frykenstrand. För mig blir det en dag inomhus, med symaskin och farmors stickade raggisar på fötterna. Det lockar inte att gå ut.



är titeln på en bok som är periodens bok i den bokklubb som jag är medlem i. Titeln lockade mig! Jag tror att allt hänger ihop och det känns spännande att läsa:
...vi människor hänger ihop i stora, komplexa mönster-och dessa nätverk beter sig närmast som levande organismer
eller vad sägs om:
...sanningen är den att vi faktiskt blir lyckligare när våra vänner är lyckliga. Lycka sprider sig-precis som andra känslor-som ringar på vattnet i ditt nätverk.... Om dina vänner är lyckliga ökar sannolikheten med 15% att du också ska känna dig lycklig och om dina vänners, vänner är lyckliga så är lyckoeffekten förhöjd med 10%
WoW! Ingen som helst anledning att vara avundsjuk alltså!
I boken skrivs också om Generositetens mysterium. I bloggvärlden, den som jag till viss del delar med er mina vänner, är översköljd med generositet, glädje och värme och i många bloggar läser jag om just glädje och tacksamhet av den vänlighet och generositet som sprids genom positiva inlägg, omtanke och vänlighet. Ni som är mina vänner har alla bestämt er för att sprida just vänlighet och omtanke i era bloggar.
De bloggar som jag själv väljer bort, där elakhet och förnedring är stående inslag, sprider den typen av ringar på vattnet.....Värt att ägna en liten tanke åt, tycker jag
Jag ser i alla fall fram emot den här boken och en spännande läsupplevelse under julledigheten.Det låg ett e-brev i min inkorg för en tid sedan.
En tjej hade hittat min nästan fyra år gamla krönika (Hälsa 2/2007) där jag liknar livet vid en väv som vi alla väver. Hon tyckte att den kunde passa i skriften Solvögat, som är en facktidning för handvävare. Jag blev stolt och uppriktigt förvånad......att krönikan fortfarande läses och berör människor.