onsdag 15 september 2010

Vår lilla nya fyrbenta vän.

En dag fanns hon inte mer.
Vår stora, ståtliga fröken Svart.

En bil, ett dike, en katt på språng, en duns.......

fröken Svart har lämnat oss och tittar på oss från sin katthimmel.

Fröken Svart bodde inte hos oss, men hos vår dotter.

Sorgen är oändlig, att inte se henne ligga på stolen på trappan längre, att inte höra henne jama:

-Jag vill ut! Jag vill jaga sorkar, möss och snokar också för all del!!!!!!

Sorgen blev för stor....en ny liten kattfröken är välkommen....inte för att ta den svartas plats. Det är en ny individ....med egen personlighet och eget jamande.

Helt plötsligt blev det lilla barnbarnet väldigt stor!

Välkommen Busan!
/mormor Lotta

15 kommentarer:

Mejrams! sa...

Lilla Busan så söt och vilken speciell teckning hon har, litet långhårig också. Ja, sorgen blir så stor när de försvinner. Min sorg är också så stor efter Loppan som bara spårlöst försvann för snart 1 år sedan. Ha det så gott med Busan./Kram Merja

Birgitta sa...

Så söt lilla Busan är. Färgerna på henne är lite originella tycker jag. Det är alltid svårt när ett älskat husdjur råkar ut för en olycka. Vet hur det känns. Har haft hundar som blivit överkörda av både bil och tåg samt katter som bara försvunnit. Hoppas att Busan blir lika älskad som förra kissen.
Önskar dej allt gott.
Kramisar Birgitta

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Busan är väldigt söt, kommer bli bra med den här lilla tussen. Att mista djur är hemskt, förstår mer än väl att ni är ledsna.
Varm kram
AnnaMaria

Min Skattkammare sa...

Hej Lotta! :o)
Det är fruktansvärt att mista sitt lilla husdjur och vardagsvän. Samma sak hände med våran härute på vägen, mitt framför ögonen.
Lilla Busan ser ändå ut att kunna fylla på i hjärtat. ;o)
Ja....fy vad det regnar. Här får kunderna kliva i högt vått gräs.
När slutar gräset att växa....egentligen?
Såklart måste vi få till en repris på marknaden!
Vad kul att du kom förbi Lotta!! :o)
Vi ses ju då!
Kram Kicki

Rummet för välbefinnande sa...

Så tråkigt Lotta, men nu är det en ny liten krabat som fångat ert hjärta!!!

Så glad jag blir att du tänkte på mig med hyskorna. Visst har jag lust att prova och gärna i silvertråd. Ska jobba med den lite bara så att det blir lite hållbarhet i den. Frågan är bara hur mycket hållbarhet det behövs eller är det mest för det dekorativa?
Har du möjligen ett kort som du kan skicka mig så jag kan se hur hyskan ser ut?
Annars kan jag kolla med mamma om hon har någon i gömmorna.
Har jag någon vecka på mig att göra dem tror du för jag har riktigt påställt just nu...

annika sa...

Hej Lotta!
Sicken en söt liten kattunge! Vilken tur att hon fanns för att fylla ut saknaden efter fröken svart.Det är svårt då det händer ens djur något.
Hoppas att allt är bra med er. Ja, Gränna är vackert. I morgon åker vi till Linköping med husbilen, bara för att byta miljö lite. Vi har sällskap med C;s bror och fru.

Ha en fin helg ....kul att du gör dina inlägg ibland ♥
Kram
annika

mysiga heestrand sa...

Hej Lotta!
Tack för hälsningarna. Roligt att du gör lite inlägg ibland även om bloggen ligger i malpåse.
Ja, det är jobbigt när någon går bort. Vi har också mist några små familjemedlemmar med åren.

Måste också säga att det är flera som fått telefonnumret till dig med anledningen av musiken vi spelat i butiken i sommar. Det har varit så uppskattat med er musik. Det måste vara underbart att ha en så musikalisk familj som du har. Brudparet var ju så fint.

Du undrade över amforan jag köpt i Provence. Det är en gammal keramikurna som jag köpte i en by som heter Barjols. Stenarna till mina murar plockar jag i stenbrotten runt i bergen häromkring.

Kram och ha en fin dag
Marita i Heestrand

houseofchandeliers and vintage sa...

Hej Lotta.
Men oj så söt, som en karamell.
Gör vi allting samtidigt, det här är ju nästan lite konstigt, men festligt.
Hoppas hon får ett långt liv.
Tack så jättemycket för kommentaren, vad bra att få veta lite om det du berättade om sinnesjukhuset i Kristinehamn det är intressant,samma modell har man i Piteå, kul att de tar tillvara på de fina gamla husen.
Ha en underbar helg vännen.
Kram Zara

Uttan sa...

Ja det är jobbigt att mista ett husdjur.Men är så van att de finns där.
Har haft många katter genom åren och tänk alla är olika till sättet.
Men så spännande med en lite ny kisse att lära känna.Lycka Till!

Önskar Dej/Er en Trevlig Helg!

Kramar!

Lillan sa...

Hej vännen!
Jag kommer aldrig glömma när jag som nioåring kom hem från mitt första läger. Så glad......och så ledsen när min Murre blivit överkörd av en bil.
De blev en ny liten kisse från grannhuset, dotter.....en Murran.
SKulle gärna ha en katt men har en allergisk dotter. Så söt din lilla misse är.
kram
Caroline

Viola sa...

Så ledsamt..men lilla busan verkar vara en riktig raring..

DU...det är underbart att få vakna varje morgon utan väckarklocka och slippa stressen..suset i öronen har försvunnit alltså stressrelaterat och mitt mål är att jag ska vara klar med min lärargärning efter 35 år, ha en fin helg och så hoppas jag att vi hörs snart igen, saknar dig här på bloggen,

stor kram

Vitt hus med svarta knutar sa...

Det gör så oerhört ont när man mister ett älskat husdjur, de blir ju familjemedlemmar. Det är jobbigt när de förolyckas. Det är också jobbigt när man måste ta beslutet när ett husdjur blivit sjukt eller så gammalt att de inte har ett värdigt liv. Detta beslut står vi inför nu. Vår gamla katt är 18 år och hon mår inte alls bra.
Vi har tre andra katter, men saknaden kommer att bli stor iaf.

Er lilla Busan är så söt och gullig. Ni kommer att få lära känna en ny personlighet och hon kommer att glädja er i många år framöver.

Må så gott!
Kram,
Regina

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Ja du detta är inte kul! Har just hänt min sons katt också, Tilt.
Han kom hem i en liten kista från djursjukhuset. Poliserna hade lämnat in honom dit men livet stod inte att rädda. Någon hade kört på honom och någon annan lämnade honom till polisen. Gulligt av poliserna. De hade honom märkt och därför kunde de få honom tillbaka.
Nu finns han i stugan bland tallarna och vi tänder ett ljus där ibland. Lilla Tilt! Så jag förstår, må så gott!
Carin

Hanna sa...

söt.
Ha en bra helg.
Kram
Hanna

Anonym sa...

Så sorgligt när det händer. De är ju familjemedlemmar. Men sånt kan hända... hon har säkert fått ett bra liv med frihet. Innekatter lever ju längre men på vilken bekostnad??

Hoppas den nya bebisen blir lika älskad... så klart hon blir!

Mycket har jag testat i min dar men aldrig decoupage!! Spännande. Du kan väl visa hur det blev, snälla du? Låter så kul... ett vinterprojekt kanske? Fast just nu är det trädgårdslandgrävning som gäller... också så kul!

Må så gott och karm på dig!
Eva-Mari