Backskärvfrö

Två bilder i repris.

Detta lilla söta ogräs växer på järnvägsbanken hemikring. Liten och oansenlig, men kryper man nära inpå så kan man se hur vacker den är.

Varför visar jag bilder i repris?
Jo, för en professor emeritus vid SLU vill använda mina bilder på en webbplats om ogräs....för att de var så vackra....

Lite stolt är jag över det.

Dessutom tycker jag att mina senaste bilder var så trista att det känns mer upplyftande med två vårtecken som avslutning på detta.

Har svårt att tro att det blir så väldigt mycket mer här hos mig.

Livet har kommit emellan! *fniss*

Mellan hägg och syrén tar han semester skomakar'n var det, eller hur? Jag tar längre semester än så..men tro för allandel inte att jag går sysslolös. Jag har fått pippi på makroner (macroons) och nu börjar de få fason. Jag stickar massor! Jag njuter i trädgården. Hejdlöst och ohämmat. Att komma in på kvällen, smutsig och med värkande armar och ben är bara en underbar njutning i sig.

Lev väl alla där ute.

Nu är det dags att rusa till Vårruset...som jag promenerar!

Kramar
/Lotta

Lille katt......

....har börjat bli stor. Här hittade jag honom häromdagen, i vår cirkelrunda öppning mellan hallen och läshörnan.

De grå pulsvärmarna som jag gjorde när ryggen sa ifrån och tvingade mig att sitta stilla på den stora mjuka försvann illa kvickt...så kvickt att jag inte hann fota ens.

Och sen blev det beställningar.

Garnet kommer från Ulrika på Ullinek och är melerat. Varje nystan är unikt så det går inte att få två likadana...inte ens i paret *fniss*

Dessa båda par är nu färdiga för leverans och ett par nya gråa (åt mig själv) är på gång.

Ringrostig är jag, därför tvekar jag om jag verkligen ska fota den här tröjan. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig...men den får gå på komma-igång-igen-kontot

De helt underbara pärlemorknapparna är köpta hos Agneta på Symaskineriet (som för övrigt visade sig vara en gammal bekant)

Solen skiner, isen ligger stenhårt och envist kvar på uppfarten även om jag igår kunde skymta de runda stenarna som omger vår lilla rabatt utanför köksfönstret. Det är segt! Kom vår! Du är välkommen.

Tack för alla hälsningar! Min rygg är bra. Det hjälpte med två lata och stillasittande eftermiddagar. *ler*

Kramar

/Lotta

Jag inser......

...att jag är oerhört priviligerad.
Jag är normalt sett frisk per definition......

..men i lördags drabbades jag av ett ryggskott...och attans vad jag tycker synd om mig själv.

Tills jag sansar mig och istället sänder en tacksamhetens tanke att detta är ett synnerligen sällsynt fall. Jag kom till det här jobbet för 13 år sedan och på den tiden har jag varit hemma sjuk bara två gånger. Ena gången hade jag fått en muskelbristning i vaden och den andra hade jag 40º feber.Nu blir det tredje gången. Gillt?

Ett hjärta från en saknad hjärtevän. Härliga Gudrun har gjort detta underbara hjärta som jag köpte av henne till 14.e februari. Jag tittar på det och sänder varma tankar till henne och förstår att hon gör något härligt av tiden som hon använder på annat sätt än att blogga. Jag förstår henne....det är ju därför min blogg ligger i malpåse och endast då och då uppdateras.

Även jag har fallit till föga. Kopp från 054 i Karlstad. Men min kopp är mest till lyst. Jag är lite petig med hur kaffet smakar i mina koppar.

En virkad sjal i mina färger. Gjorde den förra veckan. Min mammas gamla hattstock hittade jag när jag var hos pappa senast. Huvudstorlek 54! Kan tyvärr inte använda den om jag skulle vilja leka modist. Har allt större hôvve än så! men som modell åt min sjal duger den.

Jag ska ta tillfället i akt. Lyssna till kroppen och sitta med en stickning i händerna. Njuta av varje maska och varje varv och inte hela tiden känna mig jagad att bli klar. Handledsvärmare med volanger. Köpte garn och mönster på Fårfesten i Kil. WoW säger jag bara. Synd att jag inte hann mer än rusa igenom den. Nästa år hoppas jag att jag är hemma så att jag kan gå på flera intressanta kurser.

Kunde inte låta bli! En helt underbar julros! Den får stå i mitt fönster i väntan på att jorden blir varm nog att härbärgera den.

...när jag tar en paus i stickandet drömmer jag mig tillbaka ca två år. Vår paradissemester!

Kramar
/Lotta

Till mormors lilla hjärta......

Så fullbordar vi utstyrseln med en liten cupcake som paketpynt till det lilla hjärtat....på hennes andra namnsdag som är imorgon, lördag.

Jag tror inte att hon läser mormors blogg.

Ikväll blir det Helen Sjöholm. Present av barnen. Uppskattad så klart! Gillar henne väldigt mycket...och Billy Joel också.

Kramar
/Lotta

Får det lov att vara?

Det här är den enda cupcake som jag får ha i min hand den närmsta tiden. *asg*.

I helgen som gick hann jag med den här lilla mössan och tröjan som jag inspirerades till att göra. Mössan hittade jag inspiration till på nätet och det ena följde det andra.......så det kan gå.

Den lilla var på övernattning hos mormor och morfar och det finns faktiskt ingenting i hela världen som kan uppväga två varma barnarmar kring ens hals.

Kramar från en som inte hinner det hon vill, men lite blir det iaf.

/Lotta

-Volangen ja........

...just så sa hon, expediten i butiken.

Jag har nyss införskaffat ett par nya jeans. Jag ville gärna att de skulle "hålla in kulan" en del och jag hittade ett par som jag tyckte var bra.

-Hur känns det? frågade expediten.
-Ganska bra, sa jag, men det är ju det här.... sa jag och lyfte lite generat på tröjan....
-Volangen ja.... sa hon då och log.

Precis tänkte jag, det är just det...men ack så poetiskt det lät.....en volang *ler*

I vår lokala tidningen är det många och långa reportage om viktminskning med hjälp av LCHF. Kostdoktorn Andreas Eenfeldt arbetar ju i Värmland och röner stor framgång med sina tankar och idéer. Mothugg får han och själv vet jag inte riktigt var jag står........

...klart är dock att den där volangen snarast bör förpassas till förgängligheten och jag är beredd att testa dieten en tid. Inga utfästelser lämnar jag, inte heller offentliggör jag storleken/tjockleken av volangen. Jag är inte lika kaxig som Eva-Mari på bloggen Vårt lilla röda hus var förra året, men Eva-Mari, ditt smörblommeprojekt har funnits i mina tankar ända sen förra året då du var så duktig och fixade åtminstone 50% av ditt mål. Jag kan nämligen inte längre gömma mig bakom:

en mormor ska ha en mjuk mage

någon gräns får det allt finnas.

Igår fick jag lust att göra något av lite överblivet garn, så jag stickade den här tröjan. Det blev ju lite hipp-som-happ som synes, men den kan ju duga när våren kommer och den lilla ska börja hjälpa mor och far med trädgårdsskötsel.


Vår lilla Blyerts växer och frodas........han kurrar och kryper upp i knäet och oxytocinet sprutar runt, runt i kroppen.

Kramar
/Lotta

ps. Någon undrade över BETT. Det är en IKT- (informations-och kommunikationsteknologi)mässa med pedagogisk inriktning. Nymodigheter visas, inspiration hämtas. Själv hamnar jag oftast dreglande i Adobes monter och nu har jag fått köpa CS5. WoW lyckliga jag, en Wacom-bräda har jag också köpt, men inte hunnit testa än..... ds

Birgittas underbara alster

Birgitta med bloggen Utsikt från vävstugan är en otroligt duktig handväverska.
Av henne har jag beställt den här helt underbara löparen. Bilden kan inte på något vis göra verkligheten rättvisa.

Tack Birgitta för den här underbara löparen som ska pryda mitt bord!

Nyss hemkommen från vårt årliga besök på BETT-mässan i London. Jag hann i alla fall köpa mig en tidning på flygplatsen.....

...och en teburk. Burken är fin...men den får nog fyllas med lösviktsté från Kardemumma.

Kram

/Lotta

Gott Nytt 2011

....och TACK till er alla helt underbart goa människor, som trots att jag är en usel bloggare/läsare ändå tar er tid att titta in till mig och ge mig små gulliga, rara jul- och nyårshälsningar. Om ni bara visste vad det värmer i mitt hjärta, att ni fortfarande finns kvar och att ni fortfarande bryr er. Det visar att det visst finns änglar.......och det är ni!

Aldrig mer skulle vi ha egna djur. När vår hund, Skrållan, dog 1990 bestämde vi oss. Aldrig mer denna sorg. Det räcker med att barnen har sina djur och att vi får vara kattvakter åt dom med jämna mellanrum......

....men

.....så en dag, spatserade en liten kattherre rakt in i mitt försvarlösa hjärta. Han tog det, bara så där! Vad skulle jag göra? Jo, det fanns inget annat än att säga:

-Var välkommen till oss, lilla Blyerts!

Han minner oss om vår gråa Sigge, som försvann så spårlöst en dag 1986. Jag kommer på mig själv att kalla honom för Sigge, men tyvärr är namnet upptaget av sonens lilla (eller kanske det är rättare att kalla honom stora) röda Zigge, så Blyerts får det bli....och det är väl bra att han får vara sin egen och inte en kopia av någon som var.


2011 är för övrigt Kattens år, enligt den kinesiska astrologin, ett år som förkunnar bättre tider. Det får vi hoppas är sant, för med de helt sanslösa tragedier som utspelas i stort som smått i vår värld, behövs bättre tider. Själva kan vi bidra med goda tankar, vänlighet och omsorg.

Ett underbart 2011 önskar jag er alla!
Många kramar till all godhet som finns därute. Fortsätt med det, alla ni änglar som sprider er glädje, till många och har tid att pytsa ut lite på mig också. Just nu behöver jag det lite extra.
/Lotta

Ankomst.....

...ja just det är betydelsen av ordet. Advent betyder ankomst.....men adventstid är också en tid av förväntan och längtan.

Förväntan på det som komma skall.

Det känns skönt att pynta huset. Det känns skönt att låta julens dofter av saffran, av tända ljus och glögg och pepparkakor sprida sig och linda sig som bomull kring hjärtat. Idag är det yrsnö utanför mitt fönster. Mannen och dotter är på väg bort, de ska bjuda på julens musik på Frykenstrand. För mig blir det en dag inomhus, med symaskin och farmors stickade raggisar på fötterna. Det lockar inte att gå ut.

Connected, mänskliga relationer och sociala nätverk och deras betydelse i våra liv. Nicholas Christakis/James Fowler

är titeln på en bok som är periodens bok i den bokklubb som jag är medlem i. Titeln lockade mig! Jag tror att allt hänger ihop och det känns spännande att läsa:

...vi människor hänger ihop i stora, komplexa mönster-och dessa nätverk beter sig närmast som levande organismer

eller vad sägs om:

...sanningen är den att vi faktiskt blir lyckligare när våra vänner är lyckliga. Lycka sprider sig-precis som andra känslor-som ringar på vattnet i ditt nätverk.... Om dina vänner är lyckliga ökar sannolikheten med 15% att du också ska känna dig lycklig och om dina vänners, vänner är lyckliga så är lyckoeffekten förhöjd med 10%

WoW! Ingen som helst anledning att vara avundsjuk alltså!

I boken skrivs också om Generositetens mysterium. I bloggvärlden, den som jag till viss del delar med er mina vänner, är översköljd med generositet, glädje och värme och i många bloggar läser jag om just glädje och tacksamhet av den vänlighet och generositet som sprids genom positiva inlägg, omtanke och vänlighet. Ni som är mina vänner har alla bestämt er för att sprida just vänlighet och omtanke i era bloggar.

De bloggar som jag själv väljer bort, där elakhet och förnedring är stående inslag, sprider den typen av ringar på vattnet.....Värt att ägna en liten tanke åt, tycker jag

..... samtidigt som det kanske är just dem jag borde besöka och försöka smitta...... *fniss, fniss*

Jag ser i alla fall fram emot den här boken och en spännande läsupplevelse under julledigheten.
Det låg ett e-brev i min inkorg för en tid sedan.

En tjej hade hittat min nästan fyra år gamla krönika (Hälsa 2/2007) där jag liknar livet vid en väv som vi alla väver. Hon tyckte att den kunde passa i skriften Solvögat, som är en facktidning för handvävare. Jag blev stolt och uppriktigt förvånad......att krönikan fortfarande läses och berör människor.

Förväntansfull adventstid önskar jag er alla.

Kram, kram
/Lotta

En gråspett är det......

Allra först trodde jag att det var, som vanligt, en gröngöling som gästat vårt fågelbord.....

men efter närmare koll såg jag att det var en gråspett....

och det är extra roligt eftersom gråspetten är ganska sällsynt hos oss. Gröngölingen är mycket vanligare..... Tyvärr tror jag inte att det blir några bilder från min fotostudiosession. Kanske min väninna tycker att det blir för privat..men vem vet....eventuellt blir vi så jättenöjda att jag vågar mig på att visa....*ler*

Kramar
/Lotta

Vem hälsar på?

Kan du säja mig vem han är?
Vår gäst i fågelmaten?
Berätta vem du tror det är! En sepiafotad bild. Omgivningen blir lite mer spännande så här. Knepigt. Livet borde väl vara bäst i färg.....

Imorgon lånar jag en proffsutrustad fotostudio. En väninna till mig blir min lekkamrat när jag testar ljussättning. Gissa om jag är spänd och glad.

Kramar
/Lotta

Vi har besök.......

...av en liten snyltgäst.....
men den är ju så söt, så söt. Ibland har den sällskap av en kompis och vi har gratis underhållning precis utanför köksfönstret. Livet kan vara magiskt!

Lev väl alla där ute. Jag leker med min kamera, det är därför det blir ett inlägg då och då.....mest för att jag själv ska kunna se hur min lek tar sig ut.

/Lotta

Mina utblommade rosor......

...är fotade mot fönstret!

Det blev rätt coolt tycker jag . Ingen redigering alls, bara fotat rakt av.

och när jag ändå var ute så testade jag detta som alla gör....haha....

Lite lek med kameran! Gafflingstekniken hade jag inte testat förut, inte heller att fota monokromt...men det är faktiskt ganska skojsigt.

Ha en skön helg!

Själv kommer jag att njuta av mina symaskiner hela helgen.....

Kram
/Lotta

Another day in paradise....

...gnolade jag för mig själv imorse.

Min morgonpromenad börjar i 1½ km på vår skumpiga landsväg.

Tramp, tramp...ena foten framför den andra, framåt....luften är kylig och klar, det doftar höst, den första frosten har färgat gräset isvitt, det kvittrar fortfarande av fåglar.......

...mm another day in paradise......

så svänger jag då av, skog på båda sidor av vägen, det bär nerför...här brukar kraften hinna ikapp mig, den som jag hämtar varje dag på min morgonpromenad. Luften är klar och jag andas, djupt, tramp, tramp vidare går jag

...mm another day in paradise.....

och så kommer jag till promenadens verkliga klimax, skogen tar slut, framför mig breder sig öppna landskap upp, sjön ligger där nere och på andra sidan sjön är skogen mångtusenfärgad, grön, gul orange och nyanser i det oändliga, solen lyser, himlen är blå, blå....

...mm another day in paradise....

vidare förbi ett antal lönnar. Vilket oerhört generöst träd, vilken tid som helst på året bjuder det på skönhet. Olika varje årstid. Lönnlövens förmåga att skifta färg slår mycket i fråga om skönhet.

WoW. Lyckliga jag som får leva i detta paradis.


..lägg till en eftermiddag i trädgården med lilla underverket. Vi fick inte många löv krattade, men vad spelar det för roll.

Kramar
/Lotta

Vår lilla nya fyrbenta vän.

En dag fanns hon inte mer.
Vår stora, ståtliga fröken Svart.

En bil, ett dike, en katt på språng, en duns.......

fröken Svart har lämnat oss och tittar på oss från sin katthimmel.

Fröken Svart bodde inte hos oss, men hos vår dotter.

Sorgen är oändlig, att inte se henne ligga på stolen på trappan längre, att inte höra henne jama:

-Jag vill ut! Jag vill jaga sorkar, möss och snokar också för all del!!!!!!

Sorgen blev för stor....en ny liten kattfröken är välkommen....inte för att ta den svartas plats. Det är en ny individ....med egen personlighet och eget jamande.

Helt plötsligt blev det lilla barnbarnet väldigt stor!

Välkommen Busan!
/mormor Lotta

Amor vincit omnia....

...var undertexten till sommarens stora begivenhet.

Jag blev inspirerad av Zaras fantastiska bilder på hennes underbara dotter och tänkte att jag kanske skulle dela med mig jag med......*ler*

Vår lilla baby är stor nu, så stor att han har en liten fru.
I somras gick det av stapeln.
Vad spelar du för mig, min man?
Vår bröllopsmusik!

Sonen gjorde som far hans gjorde för 33 år sedan, skrev all bröllopsmusik,
Lilla fröken (som numera är fru) skrev en text, varav ena versen var på latin och inleddes med orden

amor vincit omnia

storasyster/svägerska sjöng......och pappa/svärfar var kantor

Som vanligt alltså i vår familj. HaHa

De unga tu har nu sagt ja till varandra

Grattis till er båda!

Så klart att bröllopsvalsen är Drömmen om Elin på dragspel
...och nu äntligen har Elin gjort som lovade då hon såg Les Mis som åttaåring.

Räddat sin Gavroche!

(Vår son spelade rollen som Gavroche i Musikteatern i Värmland, numera Värmlandsoperan uppsättning av Les Miserables 1996, Elin såg en föreställning i Göteborg och tyckte att det var hemskt att den lilla gatpojken Gavroche skulle bli skjuten mitt på barrikaden, så hon lovade sig själv att rädda honom. Nu är det gjort. VSB Vilket skulle bevisas)

ps. Tack Anna-Maria för korrigeringen...det blir lätt förväxlingar mellan Värmlandsteatern och Musikteatern, det är lite bättre nu med Värmlandsoperan, för att skilja de båda åt ds

Illustrerad med ett ljudspår där den lilla gossopranen sjunger.....

...men se nu mina vänner...är det stopp!

Nu blir det inget mer på ett tag.

Många, många kramar och tack för alla gulliga kommentarer som ni tar er tid att skriva hos mig.

Ni överväldigar mig, ständigt...och jag saknar er allihop, men tyvärr hinner jag inte allt roligt som jag vill och jag har varit tvungen att låta något stryka på foten och det har fått bli bloggandet.....men vem vet...kanske vinterdagarna blir alldeles för sorgsna utan er.....

/Lotta