lördag 13 juni 2009

Hämtar kraft!

Imorse när jag tog en låååång skogspromenad kom jag att tänka på Vildhjärta, Maria Westerberg, den sanna skogshuldran som är bosatt djup inne i den värmländska skogen.

Marias skog är befolkad eller bedjurad kanske man kan säja....genom hennes händer kan vi andra som inte har hennes ögon träffa på dessa varelser.
I mitt fönster flyger en dumherre och hos vår dotter bor en uddelat. Många skapelser har en berättelse, poetiskt nedtecknat av Maria. Marias hjärta brinner för det vilda och hennes kärlek till naturen går inte att ta miste på.

Även denna sommar finns Vildhjärtas alster på Sillegården, Västra Ämtervik, Värmland. Har du vägarna förbi...åk då inte förbi *fniss* utan sväng ner dit och titta.

Fast allra mysigast är att besöka huldran själv, hemma på hennes gård. Det är en magisk upplevelse att träffa denna kvinna som verkligen känner sina skapelser. Att din penningpung är full är ingen garanti för att du får ta med dig en varelse hem, däremot, om kärlek uppstår mellan dig och varelsen så kan nog penningpungens storlek diskuteras!

Vildhjärtas atelje är öppen juni, juli och augusti lö-sö 12-18 (eller efter överskommelse)
ps. som ni ser kunde jag inte hålla mig *fniss, fniss* ds

14 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Vi brukar åka till Sillegården ibland, äter gott och besöker butik och utställning. En gång var vi där på midsommarafton, åh vilken god mat vi fick. Nu blir jag lite nyfiken på dessa kuliga djur. Ha en bra lördag Lotta.
Kramis AnnaMaria

houseofchandeliers and vintage sa...

Hej Lotta.
Ibland så önskar jag att jag var så aktiv som du så jag fick ont, men just nu går det långsamt.
Jag känner inte Maria Vesterberg, men kollade lite på hennes sida, och får tårar i ögonen, när jag ser den fällda skogen.
År 2004 så stoppade jag och några fler en avverkning här i våra trakter. Jag hade då jobbat i stort sett var dag för saken, skrivit brev dill de hösta inom Sveaskog, plågat styrelsen, regeringen, tidningar organisationer,alla media.
Snf riks var inblandat, med Mikael Karlsson i spetsen.
Vi hade en så "kallad" dialog, med skogschefen inom Sveaskog, Snf, riks, vår by, turistföretag i trakten, och en person från SLU som skulle hålla i det hela.
Det visade sig att Skogsbrukets folk var helt hänsynslösa, bröt våra förhandlingar och bestämde sig för att avverka vår kära skog, mitt i smällkalla vintern.
En mörk natt kl 6 på kvällen i nästan 30 graders kyla hindrade vi dem från att starta avverkningen.
Vi höll stånd i 2 veckor, bodde i en tältkåta med en kamin, håret frös fast i isen på liggunderlaget.
Sen lånade jag en barack sista veckan.Jag varken åt eller sov på två veckor.Media var som tokig, jag hann helt enkelt inte äta, eller sova.
Fältbiologer kom och hjälpte oss, vi har en hög meddelålder i byn.
Det var många som inte orkade.
Aldrig i hela mitt liv har jag varit utsatt för så mycket lögner från makthavare och falskhet, det är det svåraste av allt.
Polisen kom till slut, allt skedde så fruktansvärt fegt.
De tvingade bort oss,jag och min make stämdes, vi var de enda som stämdes, vi ville inte neka, vi ville stå för det vi trodde på.
Du förstår det är så hårt avverkat här, inge vet hur det egentligen ser ut.
Det blev rättegång, vi fick inte anlita en advokat, vi blev tvungna att föra vår egen talan.
Vi fick 30-dagsböter.
Jag tror fortfarande på civil olydnad när något är snett, problemet är att vi här uppe är för lite folk och alla är van att skogsbruket gör som de vill, alla har stått med mössan i handen och bockat för skogspatrone.
De vågar inte och de byar som vågar, som är ledsna för skogskövlingen, de får straff.
Skogsbruket håller tidningarna i sin hand också, tyvärr, så kommer inte sanningen fram.
Jag gjorde det för allas våra barnbarn.
Innerligen så önskade jag att vi fått ha skogen kvar, för då hade alla små byar kunnat göra samma sak, de visste man från skogsbruket.De var så rädda för att vi skulle vinna, så de tog polis till hjälp.
Mitt favoritordspråk är just samma som Marias. Först när sista fisken är fiskad, först när sista trädet är fällt förstår den vite mannen att pengar inte går att äta.
Troligen så finns det kvar artiklar från konflikten om du goglar Zara Hallman.
Jag har nog blivit trött efter det här, vi har inte återhämtat oss än, men det går stadigt framåt, och jag ångrar ingenting.
Jag står för min åsikt, att skogen är viktig för människans välmående, och för naturen, och för jordens välmåga.
Vem ska dricka allt vatten när ingen vuxnen skog finns som dricker, vem kan stoppa vinden när det inga stora träd finns.
Vem ska skydda marken när inga träd skyddar mossor lavar och kryp.
Gud vet att jag kämpade, och någonstans så hoppas vi att det gav resultat, men nog ser det ut som om Sveaskog kör skogen i botten.
Du kanske inte är intresserad, de flesta är inte det så därför talar jag aldrig om det här, men nu när du visade mig denna Maria, så fick du i alla fall veta.

Hoppas du orkar och ger dig tid att vila då. Det är allt som behövs, vi har ju bara vår egen kropp och själ och måste så klart värna om den.
Ta hand om dig.
Kram Zara.

Birgitta sa...

Hej Lotta!
Ursäkta mej, att jag skrev fel datum på förlängningen av min utställning. Den slutade idag och jag plockar ner på måndag.
Maria Vesterberg är en helt underbar tjej och vilka alster hon gör och verserna hon skriver verser till alla sina alster. Och att bara läsa dem är helt underbart.
Jag hoppas vi syns på Hantverksmässan i Brunskog. Och att du kommer och presenterar dej för mej, så har jag ett ansikte på en väldigt omtyckt bloggperson. Du ska veta att jag gillar allt du skriver och läser alla dina inlägg även om jag inte kommenterar alla. Nu har vi också fått vår dos av regnet och vill ha lite värme och sol nu.
Nu ska jag skriva ett litet inlägg hos mej.
Ha det så skönt på din ledighet.
Kram Birgitta

Ingmarie sa...

Ska upp med en hel busslast pensionärer från Österlen i slutet av juli...kan du fixa något lite extra så tas allt emot av mig!
Jag är med som översättare,alltså en värmlänning bosatt på främmande ort...

Uttan sa...

Hej!
Kul tips vilken tjej hon Maria hennes sida var skoj att tiitta på.
Ja jag är en sån som släpar med mej stubbar och stena hem från skogen....kanske skulle man ta och lägga ut några i bild på bloggen i morgon.
Ja Du ser vilken tur Du inte kunde hålla dej;)
Nu ska Mannen,jag och varma vetekudden gå och sova.
Sköt om Dej!
Kram!

Birgitta sa...

Hej Lotta!
Vad kul att du varit och tittat på min utställning allra sista minuten. Jag tackar för alla snälla ord i kommentaren hos mej. Hoppas vi ses i Brunskog ändå.
Ha det så gott.
Kramis Birgitta

Huset vid ån sa...

Hej Lotta! Ja, visst är det fint med Lavendel...Härligt att plocka in en liten bukett o lägga i linneskåpet.....Ha en fortsatt trevlig helg! Kram Therese

Vit som snö sa...

Det låter som en härlig person!
Jag måste titta in på hennes verk.
Just det att hon säljer till den som visar kärlek för hennes skapelser och inte till den som visar fetaste pengabunten tilltalar mej. Då älskar man sin konst!
Kram Cilla

Lallis - liv och leverne sa...

Vad mysigt att läsa ditt inlägg. Och du jag har ju glömt att svara dig känns det som.
Jättefint hade du skrivit i det inlägg som du hänvisade mig till.
:)
Kram Lallis

houseofchandeliers and vintage sa...

Hej Lotta.
Du ger mig anledning att le genom tårar, för ditt svar i min blogg.Man vet aldrig hur människor tar emot sånt som det jag gjort.
Din reaktion betyder att du förstår och är en människa som kommit underfund med det mesta.
Alla reagerar inte så, vi har haft det tufft ibland.
Media beskrev oss som aktivister och gjorde rätt så många osakligheter om oss, och de trodde på lögner om att skogsbruket gjort eftergifter, ja jag skulle kunna berätta om många såna saker men ska dock inte trötta dig med det.
Det jag kan berätta är att, det piskades upp ett sånt hat mot oss ett tag, så familjen blev mordhotad.
Om vi inte skulle lämna berget så skulle någon komma upp och skuta oss med en magnum revolver, det blev så stora proportioner.
Min make blev skakad, själv så var jag övertygad om att fortsätta trots mordhot, jag trodde att det skulle gå, på något vis, och det gick ju bra.
Man får ju inte glömma alla de som verkligen kämpade med oss, de underbara människor som kom från både Sverige och Finlands alla hörn för att hjälpa och stödja oss.
En man som odlade sin egen råg och högg sin egen ved, och högg skog med häst, såg ut sina få träd han avverkade, för egen del.(som förr)
Hade med sig råg som vi kokade gröt på.
Han ville att vi skulle få egen råg i ryggen, av hans giftfria odlingar.
Själv var han självförsörjande och bakade allt bröd,köpte typ, salt, osv.
Många många fler helt fantastiska människor, som vi lärde känna.
Vi blev också varse vem som var ens rätta vänner.
De beklagliga var att vi framställdes som fanatiker och aktivister.(som ett skällsord)
Man påstår att Sveaskog har lärt sig en del av saken, och att de har blivit bättre, dock så tror jag att det mest är kosmetika.
Dock så är jag övertygad om att du har rätt, positiva saker händer, vi måste ändra oss, och det är på väg.
Jag dömer ingen som köper saker eller konsumerar, jag är ingen extremist, och visst ska man leva, och njuta av blommor, jag älskar blommor På sätt och vis så är ju våra bloggvänner riktiga miljövänner, eftersom de använder gamla loppissaker som de återvinner, jag har själv nyss kommit på att mitt intresse av gamla återvunna saker faktiskt är som en del i ett miljövänligt tänk.
Det är ju de som håller i makten som borde ändra på massor av saker. Det förefaller mig som om människor har slutat ta ansvar.
Ser man tillbaka i historien så fanns det såna restriktioner på hur lite eller mycket som man fick ta ut er en ex, skog.
Som du säger, pengar styr mer än förnuft, och nu ser det ut som om en del har börjat att värdesätta frid, ro, rekreation,på ett annat vis, vi får hoppas att det går fortare för många att inse.

Tack för dina jättesnälla ord.
Jag förstår att du har hittat sånt som är viktigt i livet.
Man får gratulera, det känns skönt att höra.
Och att kunna få näring av vår natur, det vore så bra om fler förstod det, då skulle de värna om naturen på ett helt annat vis.
Naturligtvis så ska vi tro att vi kan fixa till våra mänskliga misstag.
Vad det gäller gogla mig så är nog det naturvåren skriver om mig det som kommer närmast det korrekta.

Sköt om dig nu och njut av alla sköna dagar i vår natur.
Du berörde mig och jag känner mig så tacksam för människor som är förstående.
Tack igen kära du, som sagt sköt om dig.
Kram Zara

Rummet för välbefinnande sa...

Ja, visst är det som att kliva rakt in i en förtrollad värld när man kommer till Vildhjärta.
Själv har jag en fågel som heter "Frihet" - och det förvånar dig säkert inte det minsta *ler*

Känner igen mig mycket i Maria faktiskt och första gången jag kom dit var det som att få beträda och göra besök i en av mina drömmar........

Då förstår du på ett ungefär hur min drömbild ser ut, fast mitt hus är mindre, rött och miljön mer präglad av mitt romantiska sinnelag.

Tänk den dagen du får ta dig en tur till mitt "Himlarike"......

Hoppas inte det dröjer!

Ha en fin vecka Lotta!
Kram Mia

Rummet för välbefinnande sa...

Tack snälla underbara du!!!!!!
Vilken fantastisk människa du är, som sprider glädje, kraft, tilltro hos oss alla............
Mer än gärna så vill jag komma och besöka er. Det skulle vara så kul.

Det blir lite som en "godbit" att ha och se fram emot för mig!

Kram Mia

ÅsaGåsa Jord under naglarna sa...

Grattis till vinsten!

Charlotta sa...

Efter en avkopplande midsommar är jag åter vid datorn. Läser din uppmaning att svänga förbi Sillegården och titta på Vildhjärtas alster. Du kan tro att jag tog dig på orden! Fast ska sanningen fram hade vi reserverat rum på Sillegården redan för två månader sedan ;-) Fantastiskt ändå att dina ord kom ut på nätet samtidigt som våra bilar rullade iväg mot Värmland.
Tyvärr fick jag inte några bra foton på Westerbergs figurer, så de publicerar jag inte. Men visst fanns det mycket att titta på.
Var på Rottneros också, alltid lika vackert. Men jag blev lite besviken på trädgårdsmässan - hade nog förväntat mig mer. Njöt dock av färgprakten i parken och av den avslappnade stämningen. Det var en härlig resa som varade hela helgen.