Sista veckan med vårtecken!

Så är det då avslutning på Vårteckenutmaningen.
Tänk vad mycket skoj som blev bonus i detta! Inte bara har jag sett våren förflytta sig allt längre norrut utan jag har även träffat en massa underbara kvinnor på vägen. (Ja, det är mest kvinnor här) Några känns nästan som vänner och till alla er som så troget besökt min blogg och skrivit så varma och vänliga inlägg vill jag säja ett jättestort:

TACK

Det känns fint att människor i denna stressiga värld faktiskt tar sig tid att lämna en kommentar, att faktiskt bemöda sig om att läsa det man skrivit och säja något kring det. Ni alla som gjort så ska veta att ni är personer som ger den här världen del av det positiva som världen behöver! Vi är alla viktiga personer. Ingen är viktigare än någon annan, alla har precis samma värde!

Mina avslutningbilder i utmaningen blir dessa.
Hemma! Mitt paradis på jorden.
På övervåningen är vårt sommarrum. Det som vi öppnar dörren till vid påsk och som vi stänger till om i oktober. Enkelglaset gör att kylan och värmen (!!) har fritt spelrum.

Ett av våra vårdträd. Den ena kastanjen. Hon som nu blivit mamma fick den här kastanjen av sin farfar. Han hade drivit upp den från en kastanjfrukt. Trettio år har trädet växt och idag är det ett ståtligt träd.
...och nu blommar den. Jag har visat knoppens utveckling under dessa utmaningsveckor och vilken tur att den hann slå ut. Snart är hela trädet alldels vitt! I eftermiddag kanske. Det går fort nu!

Lärkträdet var gammalt när vi flyttade hit för över trettio år sedan. Hur gammalt är det ingen som vet. Nu är det i alla fall grönt och kottarna börjar att övergå från rödrosa till brunt.

Envetet stoppar jag ner alla lökar av påskliljor och tête-a-tête som jag köper under våren i backen utanför huset. Min dröm är en stor, stor påskliljeslänt......om jag fortsätter att vara enveten så......

Paradisäpplet är i knopp. Snart är trädet alldeles rosa. Varje år blir jag lika förstummad över att se hur ett helt träd kan vara helt rosa...... Fruktsättningen blir generös. Vad gör man med paradisäpplen? Gele?

Ginst. Blommar på bar kvist. Bananblomma kallas den av E.... och inte förrän jag fotade växten igår slog det mig att så klart:

Det ser ju ut som små bananer som växer på grenarna!

Detta var mina avslutande vårbilder.

Tack Viveka! Det har varit en helt underbar tid och tack för att jag på detta sätt har mött så många underbara kvinnor på olika ställen av vårt avlånga land.

Återkommer nästa vår och nästa utmaning?

Kram till alla som läser detta!

..det var i maj när göken gol....

En ny resa har inletts!

En ny livsresa har startat.....

En ny livsväv har börjat vävas!

Varpen i väven, finns med från början. Inslaget kommer att vävas in under tiden och det kommer att bestå av glada, spralliga, färgrika inslag..men även mörka och kanske tunna och sköra inslag kommer att vävas in. Jag önskar att färdvägen och inslaget i denna livsväv ska bli av starkt och tåligt slag, att så få mörka färger som möjligt ska vävas och att jag ska kunna hjälpa till att fixa till livsväven om den blivit lite sliten!

Ett av naturens under har skett! Två människor har tillsammans skapat ett nytt liv och jag har fått den stora glädjen att bli mormor!

Naturligtvis är den unga damen världens vackraste...skam vore väl annars!

Naturligtvis är jag den stoltaste och gladaste mormor som finns just nu! Skam vore väl annars!

När lillan kom till jorden,

det var i maj, när göken gol,

sa mamma att det lyste

av vårgrönt och av sol.

Välkommen till världen, du lilla underverk!

säger

mormor Lotta

ps. Tidskriften Hälsa publicerade en krönika som jag skrivit, Livets väv Det är därifrån jag givit namnet på min blogg.ds

Och göken han gal!

I morse var jag vaken klockan tre, det var fortfarande mörkt ute....så kom det första fågelkvittret. Koltrasten...så försiktigt. Det ljusnar och fågelsången ökar och ökar! Och där....mitt i all fågelsång:
- Ko ko! Ko ko!

Det är något speciellt med göken, trots hans förökningsmetoder och äggläggning!!

Skicka vidare.....

Det finns gott om utmaningar i bloggvärlden och här är mitt bidrag

Skicka vidare
Utmaningen består i att du ska göra 3 goda gärningar, till personer som kanske inte väntar det av dig.
Det kan vara så enkelt som att bjuda in änkan/änklingen på en kopp kaffe och en pratstund, det kan vara att ge kunden före dig i kassan den 50-öring som den saknar...ja du bestämmer själv... dock...

1. du ska göra gärningen från hjärtat
2. du ska göra det villkorslöst, utan att förvänta dig något tillbaka, inte ens ett tack...
3. men om någon tackar dig med någon version av temat:
   -Vet inte hur jag ska kunna tacka dig för detta då....
4. ska du svara
5. skicka vidare till 3 personer

Enkelt och svårt!
Barn, släktingar och nära vänner är undantagna....de gör vi ju villkorslösa goda gärningar för ändå *blink*

Eftersom exponenten är tre, så kan spridningen bli ganska stor och min dröm är att när någon främling i framtiden gjort en god gärning för mig och jag säger:
-Hur ska jag kunna tacka dig????....så ser den mig i ögonen, ger mig en vänskaplig klapp på axeln och svarar:
-Skicka vidare!

Detta är inget som jag själv hittat på. Jag har tilltalats av idén ända sedan jag läste boken Skicka vidare för måånga, måånga år sedan. Så länge sedan att den inte finns på adlibris längre *blink*.

Så handsken är kastad, det är upp till dig att ta upp den. Tillsammans kan vi skapa en bättre värld! Det är de små, små detaljerna som gör det!

Ha en bra dag!

Släpp fångare loss....och några vårtecken!

härbärgerar du fångar?

fångar av

• oförrätter
• svek
• tillkortakommanden
• oro
• ilska
• avund
• girighet
• sorg

Göder du dina fångar? Ger dom god näring genom att fokusera på dom, älta dom, låta dom ta av din kraft och energi?

Öppna dig och...släpp fångarne loss! Det är vår!

Behöver du be om förlåt? Gör det!
Behöver du förlåta? Gör det! Villkorslöst!
Behöver du glömma? Gör det! Det som har varit, det har varit och gör ingen nytta som fånge hos dig!
Behöver du älska? Gör det! Helt och fullt och förbehållslöst

Mina vårtecken i Humlebackens utmaning blir följande
I ett avlägset hörn av vår trädgård, slängde vi några Vinca Minor (Vintergröna) De hade spridit ut sig där vi inte ville att de skulle vara. Där vi slängde dom har de bildat en grön matta som nu lyser av dessa fantastiska blåa blommor! Harsyran. Som en matta av vita blommor! Lite som en vitsippsbacke! Små, små och söta!

Gullvivor, växer inte så mycket i våra trakter! Dessa är väl förvildade antar jag..... Den är landskapsblomma i mitt födelselandskap, så den står mitt hjärta nära!
Ljusgrönt! Lönnen. Tänk på hösten uppvisar samma träd en annan färgprakt! Röd, orange, gul och brun! WOW vilket träd!
Skomakaren stängde sin verkstad

mellan hägg och syren

hos oss får han nog ett par dagars ledighet..inte mer för syrenen är i knopp och slår väl ut i blom ganska snart!

Med ögon känsliga för grönt, sjöng Barbro Hörberg! Jag upphör aldrig att förundras över den mängd olika gröna nyanser som naturen uppvisar så här års!

Detta är en fantastisk skapelse! Bara njut av det vackra!

Nu grönskar det.....

Tänk jag kan inte låta bli.....
varje dag när vi åker hem från jobbet och vi kommer ut på de öppna fälten och träddungarna skymtar så kommer den...sången....

Nu grönskar det i dalens famn

nu doftar äng och lid

Kom med, kom med på vandringsfärd

i vårens glada tid

Var dag är som en gyllne skål

till brädden fylld med vin

så drick min vän, drick sol och doft

ty dagen den är din!

Jag skrålar och sjunger och det bultar i bröstet av lycka!!!!!

Jag är så tacksam för att

• jag har två ögon som kan se alla olika nyanser av grönt (att det verkligen kan skapas så många av sig självt!!!) i naturen
• jag har två öron, som kan höra fågelsång, vindsus och regnets smatter på rutan
• jag har en näsa som inte är däbbt, utan kan njuta av nyslaget gräs och blommande träd
• jag kan känna vindens smekning på min hud, solen som bränner på skinnet, kittlingen av gräset under fötterna
• jag kan njuta av smaken av eget plockade rabarber i pajen, nässlorna i nässelsoppan

TusenTACK till min mor och min far som gav mig den vackraste gåvan! Livet!

Att stanna till ett tag!

Jag tar det vackert ett tag.

Djupa andetag, i friska luften.
Idag doftade det underbart efter regnet som föll på förmiddagen. Utanför jobbet har man klippt gräset och det är dofter från barndomen. Det är dofter från mina barfotasomrar, med strövtåg i naturen, med mååååånga och låååånga bad, så långa att min pappa till sist var tvungen att ge mig badförbud en dag! Vilket omänskligt straff för en badgalen tjej...men jag blev lydig och kom upp ur vattnet när inte mamma och pappa hade tid att vakta mig. Vakta mig!!!!! Det var i mitt tycke helt onödigt. Jag simmade när jag var 4 år och tog silvermärket vid 7! Så nog kunde jag ta vara på mig själv i vattnet!

Luktsinnet är visst för övrigt det som kan minnas bäst och det tror jag vi alla kan hålla med om att det finns doftminnen från vår barndom som ger oss glädjekickar...

Vila i andetaget! Följ det genom hela kroppen. Andas in......andas ut!

En sjöman....

...ber inte om medvind.
Han lär sig segla

eller

När det blåser hårt
bygger en del vindskydd
medan andra bygger kvarnar
(Nu knycker jag citat igen Elin*fniss*)

PS! Idag kom ett litet gulligt kuvert på posten....så nu går jag omkring med ett snyggt halsband om halsen. Än en gång TACK Maria! ds

Historien om en kulhammare.....

Jag har ju aviserat en fortsättning på projekt kulhammare....så här avlöpte det projektet!

För en tid sedan inhandlade jag ett symaskinsunderrede. Jag tänker ha det i trädgården. Som skiva har jag valt en bit Oppdalsskiffer. På stenhuggeriet sa man att det var möjligt att knacka kanterna med hjälp av en kulhammare varvid jag inhandlade 1 st kulhammare och fick med mig en provbit skiffer från stenhuggeriet!

Efter att ha skapat en sandbädd, minst 20 cm djup tog jag fram kulhammaren och provbiten.
Pang, pang och så PANG!

Provbiten gick i förargliga tre bitar.
...så jag vad gör man då?
ja, som tur är så finns maskiner hos stenhuggaren...så nu har jag en romboidformad skifferplatta med plana, fina kanter......

Som tröst vände jag mig till verktyg som jag behärskar...så jag slyngade ett par band, sydde några lavendelpåsar och gjorde mig en klyp-ficka att knyta runt magen!

Nya vårtecken

Dags för veckans vårtecken. En himla kul idé kom från Humlebacken. Många, många i Sverige har hoppat på utmaningen och det är lika kul varje måndag att surfa runt bland alla vårtecken i vårt avlånga land! Tack Viveka!

Hur ser min kastanj ut denna vecka?

Här har björken börjat grönska!

Nu är det vackra kottknoppar i lärkträdet. Det är så fantastiskt vackert när hela trädet blir alldeles översållat av dessa vackra röda kottar och de ljusgröna barren.

Rabarber! Trodde nästan att plantan dött...men nästa helg kanske det kan bli en härlig paj av detta.

Vårprimörer. Nässlor. Näringsrika och nyttiga. Mums!

Fika på altanen! Premiär!

Körsbärsblom. Kanske att vi kan få några bär själva i år? Förra året fick jag ett!

Här hade det inte gjort ett dugg att ha haft ett teleobjektiv... det stod ett trettiotal tranor och betade på gärdet. Ingen vanlig syn hos oss!

Lilla fröken Svart kom på visit...men hon vill helst inte vara fotomodell.....så fort kameran kommer fram så springer hon till skogs!

Ingen vet vad han förmår förrän han har försök! Ha Ha!

Nu vet jag att jag inte förmår hantera en kulhammare! Så projekt kulhammare har tagit en annan vändning!

Vilken helg!!!!!!

Oj, vilken helg vi har! Hinner inte starta datorn och skriva en massa..... jag är helt slut när kvällen kommer efter att ha jobbat med kropp, armar och ben hela dagarna.....är ju inte riktigt van vid kroppsarbete! Men så skönt....att känna att jag har en kropp som jag inte behöver bekymra mig om. Frisk och ganska stark *hihi* behöver mer armmuskler helt klart...men i övrigt finns inga kan inte.

Det är inte alla förunnat att ha det så. Många har krämpor och sjukdomar som gör att de inte kan klara allt som det vill....men jag har träffat många tuffa brudar i bloggvärlden som trots svårigheter med kropp och själ ändå är positiva, glada och fantastiska och som ser möjligheter! Jag beundrar er tjejer!

Fortsätt att ta vara på det goda i livet, att fånga dagen och att se möjligheter. Man blir gladare av att fokusera på det som är gott än att grotta ner sig i det som är svårt....och flera av mina bloggvänner där ute har insett det och sprider det budskapet i sina bloggar! Heja er!!!!!!!!!!!

Sköna maj välkommen...och jag är en vinnare

Vilken överraskning jag fick idag när jag loggade in på min blogg! Jag är en vinnare! Av ett halsband! Vilken fin vårpresent!!!!!!! Tusen tack Maria

Ingen vet vad han förmår....

...förrän han har försökt!
närbild på en av mina penséer.

Om jag tappat lusten......

....letar jag efter den i trädgården.

En orkidé, som jag inte vet namnet på. Kan någon hjälpa mig?

Detta är en kulhammare. I lördags hade jag ingen aning om att det fanns något som hette kulhammare.....
fortsättning följer

PS. För de som efterfrågat artnamn på bilderna från igår...så är de uppdaterade nu

Var rädd om dig.....

du är fakiskt den enda du som finns!!!!!!
En tulpanvariant, fotad i vår vackra Stadsträdgård

Paeonea potaniniii....vilken tur att google finns! Tibetansk trädpion

En annan pionsläkting

Nya vårtecken...eller börjar man kanske kalla dem försommartecken?

Ny måndag, nya vårtecken. Humlebackens vårteckenutmaning fortsätter. Vad har jag hittat i min omgivning idag då?
Det är inte bara daggkåpan som samlar på nattens dagg, lupinen har gjort likadant.

Vi har kaxat till oss. Vi testar att plantera en magnolia i växtzon 3...och inte har vi gröna fingrar heller. Men jag ska prata lite till plantan när vi planterar den och be att den ska vara snäll och överleva hos oss! Hoppas att den lyssnar på det!

Rävrompa, säjer vi på värmländska. Åkerfräken säjer floran....... (rävrompa kan också heta rallarros och mjölkört på andra platser i Sverige)..... Hur är det hos dig?

Så här långt har min kastanjeknopp kommit? En bit på väg...men än dröjer det till klasar av vita blommor, med röda inslag väller ut som en brudslöja!

Marken är nyplöjd. Jag tycker att det blir så otroligt vackert med mönstret som plogen gör i marken. Har man turen att komma just precis i samma ögonblick som plogen körs så får man bonus! Lukten av nyplöjd mark!

Backskärvfrö, du lilla oansenliga blomma som växer där på järnvägsbanken.... ...men som rymmer så mycket så mycket skönhet om man bara tittar lite närmre på dig.

Du platsar bäst i en äggkopp och här samsas du med kaffet på sommarrummet.

I det vita solljuset ryms hela spektrat av färger.

När solen skiner på prismorna i kristallkronan kan man se alla vackra färger speglas på väggen mittemot.

Styvmorsviolen. Söta lilla du!

PS! Till alla som kommenterat bilden på Herr Röd. Han heter Zigge och är egentligen vår sons och hans fästmös katt. Vi har förmånen att vara kattvakter då och då, både till Herr Röd och till Fröken Svart, som tillhör vår dotter och måg. Båda två är jättegoa, två helt skilda personligheter, precis som deras "föräldrar"....och så fort Fröken Svart varit här på besök, så ska jag försöka fånga henne på bild....men det blir inte lätt! Det är ju så underbart häääääärligt att få släppa loss på landet bland möss och ormar och annat mysigt som man kan jaga...så stilla...nej det är inget för Fröken Svart!