Ännu mera vänlighet och nya vackra kort......

Jag säjer då det......

.... så många snälla människor det finns i vårt land!
Häromdagen frågade jag Annika med bloggen Ditten och Datten om hon möjligen hade några små tygbitar i julfärger. Jag behöver nämligen till ett litet projekt......och mycket finns det hemma hos mig.....garn en masse, vävstol, maskiner av olika slag men tygbitar har jag suttat...man kan ju inte spara på allt, eller hur? Och vad händer? Jo, jag fick ett litet kuvert med fina små tygbitar som ska användas till mitt lilla projekt......

Många kramar till dig Annika som räddar mig!

Sedan tyckte jag att jag behövde minnas ljuva sommartider. Grått är ju visserligen en både snygg och moderna färg *fniss* men ack att jag behöver små ljusa sommarminnen .....Hos Lisa på Lisas torp kan man köpa de mest bedårande kort. Jag har beställt ett par stycken. Tusen TACK Lisa för att du målar så vackert och låter oss ta del av det du gör.

Häromdagen hamnade vi samtal kring vad som är svenskt och vad som är kännetecknande för våra olika landskap....ja, ni vet alla dessa klyschor och karaktärsdrag som vi får dras med. Svenskar är tystlåtna och inåtvända, de gestikulerar inte.....och såsom varande "född iförd gnällbälte" har jag väl många gånger fått kommentarer som att allt är så trääääligt.

I Värmland är man glad, dä ordner sej...å en värmlänning han bara lôver och lôver...å så har vi den snåla smålänningen... för att inte tala om alla nollåttor.....ja ni vet vad jag menar......

Vi spekulerade en stund kring detta och vad det är som gör att sådana här klyschor frodas, kan det vara så att min dialekt låter lite gnällig...och därmed överförs till ett karaktärsdarg. kan det vara så att smålänningen fick slita hårt med alla stenar i marken för att skapa mark som gick att odla i och att han därmed var tvungen att "snåla", kan det vara så att den sjungande värmländskan låter lite mer som att inget är så himla viktigt.....

-Ja, sa jag, det har väl inte alltid varit så himla kul alltid i mitt liv att alltid bli beskylld för att vara gnällig, kan jag säja. Det måste vara roligare då att vara värmlänning!.....

-NEJ! sa en kvinna, med eftertryck! Inte alls! Jag är verkligen inte en person som lôver och lôver och jag tycker inte alls att det order sej.........Hur kul tror ni att det är att vara på andra platser i landet och ha den stämpeln på sig.....dra roliga historier ska ju man ju som värmlänning kunna också.....

Ännu en gång känner jag vikten av att inte sätta stämplar på människor utan låta dom vara som de är....att lyssna på "Vem är du?" och "Vem vill du vara"......låt vara att jag trots det tycker att dialekter är berikande i vårt språk och att jag inte är så utpräglat gnällig längre, man påverkas av omgivningen ......

Kram
/Lotta