Nu gör jag som björnen......

...jag går i ide ett tag.

Läser lite blogg då och då, skriver om andan faller på......

Det har varit på gång ganska länge och någon gång måste man bestämma sig.....

Lev väl alla därute! I alla era underbara projekt, i allt ert julpyntande och annat pysslande.

Jag kommer tillbaka! Lägger inte ner bloggen...men ägnar min tid åt annat ett tag.

Kramelikram
/Lotta

Ännu mera vänlighet och nya vackra kort......

Jag säjer då det......

.... så många snälla människor det finns i vårt land!
Häromdagen frågade jag Annika med bloggen Ditten och Datten om hon möjligen hade några små tygbitar i julfärger. Jag behöver nämligen till ett litet projekt......och mycket finns det hemma hos mig.....garn en masse, vävstol, maskiner av olika slag men tygbitar har jag suttat...man kan ju inte spara på allt, eller hur? Och vad händer? Jo, jag fick ett litet kuvert med fina små tygbitar som ska användas till mitt lilla projekt......

Många kramar till dig Annika som räddar mig!

Sedan tyckte jag att jag behövde minnas ljuva sommartider. Grått är ju visserligen en både snygg och moderna färg *fniss* men ack att jag behöver små ljusa sommarminnen .....Hos Lisa på Lisas torp kan man köpa de mest bedårande kort. Jag har beställt ett par stycken. Tusen TACK Lisa för att du målar så vackert och låter oss ta del av det du gör.

Häromdagen hamnade vi samtal kring vad som är svenskt och vad som är kännetecknande för våra olika landskap....ja, ni vet alla dessa klyschor och karaktärsdrag som vi får dras med. Svenskar är tystlåtna och inåtvända, de gestikulerar inte.....och såsom varande "född iförd gnällbälte" har jag väl många gånger fått kommentarer som att allt är så trääääligt.

I Värmland är man glad, dä ordner sej...å en värmlänning han bara lôver och lôver...å så har vi den snåla smålänningen... för att inte tala om alla nollåttor.....ja ni vet vad jag menar......

Vi spekulerade en stund kring detta och vad det är som gör att sådana här klyschor frodas, kan det vara så att min dialekt låter lite gnällig...och därmed överförs till ett karaktärsdarg. kan det vara så att smålänningen fick slita hårt med alla stenar i marken för att skapa mark som gick att odla i och att han därmed var tvungen att "snåla", kan det vara så att den sjungande värmländskan låter lite mer som att inget är så himla viktigt.....

-Ja, sa jag, det har väl inte alltid varit så himla kul alltid i mitt liv att alltid bli beskylld för att vara gnällig, kan jag säja. Det måste vara roligare då att vara värmlänning!.....

-NEJ! sa en kvinna, med eftertryck! Inte alls! Jag är verkligen inte en person som lôver och lôver och jag tycker inte alls att det order sej.........Hur kul tror ni att det är att vara på andra platser i landet och ha den stämpeln på sig.....dra roliga historier ska ju man ju som värmlänning kunna också.....

Ännu en gång känner jag vikten av att inte sätta stämplar på människor utan låta dom vara som de är....att lyssna på "Vem är du?" och "Vem vill du vara"......låt vara att jag trots det tycker att dialekter är berikande i vårt språk och att jag inte är så utpräglat gnällig längre, man påverkas av omgivningen ......

Kram
/Lotta

Vänliga, varma och generösa bloggvänner......

...tänk, häromdagen hade jag en kommentar i min blogg:

-Jag har en present till dig på min blogg. Det var gulliga Kicki med bloggen Min Skattkammare som så generöst ville ge mig av de fina kort som hon målar.....


Jag blir så fascinerad över all vänlighet som finns i blogglandia....att så många människor ger bort av sina vackra alster, att man ordnar utlottningar och skänker fina presenter som man skapat. Allt detta ger mig en tro att världen är inte alls så ond som den speglas i massmedia och TV.

Visst gör hon vackra kort, Kicki?

I senaste numret av Turisttidningen skriver man om Karlstad som en stad, fylld med loppisar och ett Mecka för alla som gillar att fynda.......

Jag flippar runt i min egen värld av skapande. Att sticka spetsar har jag fått lite dille på. De passar ju faktiskt att ha som dekoration runt paket som man ger bort!

Amigurumier.....ja jag kan inte hjälpa det. Det är skoj! Så nu sitter jag här med en hel drös små prinsessbokmärken. Lämnar några hos en kompis och hoppas att hon kan sälja dem åt mig....*fniss*

Min egen vintagevariant av lavendelpåse, med egentillverkad spets.....

....å så är det stickningen och stickmaskinen som fått ett uppsving igen. Jag var tvungen att testa en sak i lördags. Vad händer om jag stickar ett tyg och sedan klipper ut en väst. Hur kan det bli?.......

Ja, som ni ser så är jag fortfarande i testartagen. Den blev inte riktigt som jag ville......men det gör inget....jag provar mig ju fram för att hitta nya vägar.......och någon på jobbet komplimenterade mig så helt kajko blev den kanske inte ändå......*fniss*

Tack Tina för den gulliga awarden som jag fick av dig. Du tänker alltid på andra du!

Du har så många vackra tankar och är också en av dessa generösa bloggvännerna som jag har. Du passar alldeles säkert på den plats där du nu jobbar. Kram till dig!

Hur är det med dialekter? Gillar du värmländska? Hittade ett litet test på sr.se/varmland. Det finns en länk i högerspalten ifall du vill testa dina kunskaper........

hälsar Lotta som befinner sig i ett moderiktigt landskap, det ikläder sig höstens aktuella färg, grått, grått och åter grått.

En dörr.......

...står på glänt. Det döljer sig något bakom, innanför. Vaddå? Framtiden, den som är så inspirerande, kreativ, sprudlande och som jag är så nyfiken på....... Trots det slitna, trots behov av uppfräschning, så finns det något där.......

Studion har gått varm hemma. En skiva med nyskriven musik är producerad. Barnen sjunger sin pappas nyskrivna sånger och några tonsättningar av Fröding och Ferlin. TV 4 är kontaktad

Noterna till Lovisas sång finns förlagd på Wessmans förlag



Å... så hon...som tänt skapandekraften hos både mormor och morfar. Hon som ger oss daglig glädje bara genom att hon finns.....

....en dörr......

som ska stängas till det som jag lämnar bakom mig...den är också gammal och sliten...precis som jag...men det som finns med mig är det som har bidragit till den som jag är idag....med förtjänster....(och fel och brister)

Kram
/Lotta

Marknad i Ulvsby

Jag som trodde att jag skulle få ta med mig alla grejer hem!!!!!
.....Sålde alla mina sjalar....fort som blixten! Mina tre amigurumibakleser....som jag bara ställde ut...för att fylla ut var det som såldes först av allt på hela marknaden!!!!!! Glad blev jag! Så klart!

Det var en väldigt kul upplevelse......

Gunilla gör jättefina halmsaker. Hon brukar ha sina grejer på Halmens hus i Bengtsfors, Dalsland.

Elsie, gör Värmlands garanterat vackraste och mest välgjorda Dalbyvantar. Vantarna är nålbundna, för er som ev. inte vet vad det är......så syr man vanten först.....med nål! Sedan tovar man den och sen...broderar man! Självklart har Elsie fått utmärkelsen Utmärkt värmländsk slöjd! Det är inget som delas ut till kreti och pleti!
Lars, har också fått utmärkelsen Utmärkt värmländsk slöjd för sina träalster.....vill-ha-vackert!

Märta och hennes syster gillar ull och tovar och grejar!

Själv hade jag ju lite av varje......

Eva-Mari har frågat efter hur mina sjalar ser ut....så här kommer några bilder. Mönstret har ni ju sett på spetsen som jag stickade till vinsten......

Har inte hunnit vara på bloggrunda...denna helg...av förklarliga skäl...men

jag har för avsikt att ställa detta tillrätta snarast.....

Kram
/Lotta

Vägs ände?

Nej, så känns det inte.......

...lite mera som.......

Vilken väg ska jag välja?

Den som går till höger? eller Den som går till vänster?
Den kletiga, klafsiga, leriga vägen?
Stigen som bara några få trampat före mig? Den som leder till......? Ja, vaddå?
Uppförsbacken? Ger träning åt magen....men är ju så jobbig?

Ska jag kanske ge mig ut i väglöst land?

Hitåt? eller Ditåt?
Nej, jag tror allt att jag tar och går min egen väg!
Den som bara är min och som ingen annan visar vägen för!

Nu ger jag mig ut på Huppe-Gupptäcksfärd!
Kramelikram!
/Lotta

ps. Vilken lycka att få gotta sig i spets och gulle-nuttigt! Docksängen är redo för gosedjuren ds