Vår lilla nya fyrbenta vän.

En dag fanns hon inte mer.
Vår stora, ståtliga fröken Svart.

En bil, ett dike, en katt på språng, en duns.......

fröken Svart har lämnat oss och tittar på oss från sin katthimmel.

Fröken Svart bodde inte hos oss, men hos vår dotter.

Sorgen är oändlig, att inte se henne ligga på stolen på trappan längre, att inte höra henne jama:

-Jag vill ut! Jag vill jaga sorkar, möss och snokar också för all del!!!!!!

Sorgen blev för stor....en ny liten kattfröken är välkommen....inte för att ta den svartas plats. Det är en ny individ....med egen personlighet och eget jamande.

Helt plötsligt blev det lilla barnbarnet väldigt stor!

Välkommen Busan!
/mormor Lotta

Amor vincit omnia....

...var undertexten till sommarens stora begivenhet.

Jag blev inspirerad av Zaras fantastiska bilder på hennes underbara dotter och tänkte att jag kanske skulle dela med mig jag med......*ler*

Vår lilla baby är stor nu, så stor att han har en liten fru.
I somras gick det av stapeln.
Vad spelar du för mig, min man?
Vår bröllopsmusik!

Sonen gjorde som far hans gjorde för 33 år sedan, skrev all bröllopsmusik,
Lilla fröken (som numera är fru) skrev en text, varav ena versen var på latin och inleddes med orden

amor vincit omnia

storasyster/svägerska sjöng......och pappa/svärfar var kantor

Som vanligt alltså i vår familj. HaHa

De unga tu har nu sagt ja till varandra

Grattis till er båda!

Så klart att bröllopsvalsen är Drömmen om Elin på dragspel
...och nu äntligen har Elin gjort som lovade då hon såg Les Mis som åttaåring.

Räddat sin Gavroche!

(Vår son spelade rollen som Gavroche i Musikteatern i Värmland, numera Värmlandsoperan uppsättning av Les Miserables 1996, Elin såg en föreställning i Göteborg och tyckte att det var hemskt att den lilla gatpojken Gavroche skulle bli skjuten mitt på barrikaden, så hon lovade sig själv att rädda honom. Nu är det gjort. VSB Vilket skulle bevisas)

ps. Tack Anna-Maria för korrigeringen...det blir lätt förväxlingar mellan Värmlandsteatern och Musikteatern, det är lite bättre nu med Värmlandsoperan, för att skilja de båda åt ds

Illustrerad med ett ljudspår där den lilla gossopranen sjunger.....

...men se nu mina vänner...är det stopp!

Nu blir det inget mer på ett tag.

Många, många kramar och tack för alla gulliga kommentarer som ni tar er tid att skriva hos mig.

Ni överväldigar mig, ständigt...och jag saknar er allihop, men tyvärr hinner jag inte allt roligt som jag vill och jag har varit tvungen att låta något stryka på foten och det har fått bli bloggandet.....men vem vet...kanske vinterdagarna blir alldeles för sorgsna utan er.....

/Lotta

Bloggvänner på Marknad

Ett litet, litet inlägg från en jättetrevlig dag!

Kicki, som har bloggen och butiken Min skattkammare hade marknadsdag i sin trädgård och flera av mina bloggvänner var på plats. Tack Kicki för initiativet. En härlig butik har Kicki och har du inte varit där....så åk dit! Underbara tavlor och små söta, söta träalster. Att du kan och att du hinner!


Extra roligt var det förstås att träffa Annika med bloggen Ditten och Datten. Har under hela bloggtiden känts som att vi känner lite lika *ler* En samhörighet på nåt vis.....Så befinner vi oss lite i samma fas i livet, med barnbarn som förgyller livet och ger en himmelsk dimension åt att få finnas till. Kul att träffa dig Annika! Så kul, så kul!

En annan bloggvän, är Susanne på Blåbärs och Smultronstället som ställde ut sina Drömmar och ting.

Susanne syns i lila klänning i bakgrunden. Jag vann ett vackert hjärta från Drömmar och ting tidigt i våras. Det ligger i mitt köksfönster och påminner mig om att alltid "låta hjärtat vara med". Så kul att ses Susanne. Lika gullig i RL som på bloggen, så klart!

Therese, med bloggen Huset vid ån, träffade jag också! Lika gullig i RL du med, som jag känt i din blogg. Visst är det härligt att känna att bloggen förmedlar människan bakom den...och visst finns det en stor samling underbara människor där ute i cyberspace. Tyvärr hann Therese gå innan jag kom på den strålande idén med att hämta kameran! *asg*

Med på utflykten som genom Ljusstråk, en konstrunda i Bergslagsbygd och med en Nora glass så klart, var mormors lilla hjärta. Hon som alltid är så glad. Hon som kommer tultande med armarna sträckta mot mig, villig att ge mormor en kram, var med under dagen och gav extra strålglans åt dennna trevliga utflyktslördag.

En stor kram till er alla från en Lotta, som gör ett mini-inhopp i blogglandia igen.