Nu gör jag som björnen......

...jag går i ide ett tag.

Läser lite blogg då och då, skriver om andan faller på......

Det har varit på gång ganska länge och någon gång måste man bestämma sig.....

Lev väl alla därute! I alla era underbara projekt, i allt ert julpyntande och annat pysslande.

Jag kommer tillbaka! Lägger inte ner bloggen...men ägnar min tid åt annat ett tag.

Kramelikram
/Lotta

Ännu mera vänlighet och nya vackra kort......

Jag säjer då det......

.... så många snälla människor det finns i vårt land!
Häromdagen frågade jag Annika med bloggen Ditten och Datten om hon möjligen hade några små tygbitar i julfärger. Jag behöver nämligen till ett litet projekt......och mycket finns det hemma hos mig.....garn en masse, vävstol, maskiner av olika slag men tygbitar har jag suttat...man kan ju inte spara på allt, eller hur? Och vad händer? Jo, jag fick ett litet kuvert med fina små tygbitar som ska användas till mitt lilla projekt......

Många kramar till dig Annika som räddar mig!

Sedan tyckte jag att jag behövde minnas ljuva sommartider. Grått är ju visserligen en både snygg och moderna färg *fniss* men ack att jag behöver små ljusa sommarminnen .....Hos Lisa på Lisas torp kan man köpa de mest bedårande kort. Jag har beställt ett par stycken. Tusen TACK Lisa för att du målar så vackert och låter oss ta del av det du gör.

Häromdagen hamnade vi samtal kring vad som är svenskt och vad som är kännetecknande för våra olika landskap....ja, ni vet alla dessa klyschor och karaktärsdrag som vi får dras med. Svenskar är tystlåtna och inåtvända, de gestikulerar inte.....och såsom varande "född iförd gnällbälte" har jag väl många gånger fått kommentarer som att allt är så trääääligt.

I Värmland är man glad, dä ordner sej...å en värmlänning han bara lôver och lôver...å så har vi den snåla smålänningen... för att inte tala om alla nollåttor.....ja ni vet vad jag menar......

Vi spekulerade en stund kring detta och vad det är som gör att sådana här klyschor frodas, kan det vara så att min dialekt låter lite gnällig...och därmed överförs till ett karaktärsdarg. kan det vara så att smålänningen fick slita hårt med alla stenar i marken för att skapa mark som gick att odla i och att han därmed var tvungen att "snåla", kan det vara så att den sjungande värmländskan låter lite mer som att inget är så himla viktigt.....

-Ja, sa jag, det har väl inte alltid varit så himla kul alltid i mitt liv att alltid bli beskylld för att vara gnällig, kan jag säja. Det måste vara roligare då att vara värmlänning!.....

-NEJ! sa en kvinna, med eftertryck! Inte alls! Jag är verkligen inte en person som lôver och lôver och jag tycker inte alls att det order sej.........Hur kul tror ni att det är att vara på andra platser i landet och ha den stämpeln på sig.....dra roliga historier ska ju man ju som värmlänning kunna också.....

Ännu en gång känner jag vikten av att inte sätta stämplar på människor utan låta dom vara som de är....att lyssna på "Vem är du?" och "Vem vill du vara"......låt vara att jag trots det tycker att dialekter är berikande i vårt språk och att jag inte är så utpräglat gnällig längre, man påverkas av omgivningen ......

Kram
/Lotta

Vänliga, varma och generösa bloggvänner......

...tänk, häromdagen hade jag en kommentar i min blogg:

-Jag har en present till dig på min blogg. Det var gulliga Kicki med bloggen Min Skattkammare som så generöst ville ge mig av de fina kort som hon målar.....


Jag blir så fascinerad över all vänlighet som finns i blogglandia....att så många människor ger bort av sina vackra alster, att man ordnar utlottningar och skänker fina presenter som man skapat. Allt detta ger mig en tro att världen är inte alls så ond som den speglas i massmedia och TV.

Visst gör hon vackra kort, Kicki?

I senaste numret av Turisttidningen skriver man om Karlstad som en stad, fylld med loppisar och ett Mecka för alla som gillar att fynda.......

Jag flippar runt i min egen värld av skapande. Att sticka spetsar har jag fått lite dille på. De passar ju faktiskt att ha som dekoration runt paket som man ger bort!

Amigurumier.....ja jag kan inte hjälpa det. Det är skoj! Så nu sitter jag här med en hel drös små prinsessbokmärken. Lämnar några hos en kompis och hoppas att hon kan sälja dem åt mig....*fniss*

Min egen vintagevariant av lavendelpåse, med egentillverkad spets.....

....å så är det stickningen och stickmaskinen som fått ett uppsving igen. Jag var tvungen att testa en sak i lördags. Vad händer om jag stickar ett tyg och sedan klipper ut en väst. Hur kan det bli?.......

Ja, som ni ser så är jag fortfarande i testartagen. Den blev inte riktigt som jag ville......men det gör inget....jag provar mig ju fram för att hitta nya vägar.......och någon på jobbet komplimenterade mig så helt kajko blev den kanske inte ändå......*fniss*

Tack Tina för den gulliga awarden som jag fick av dig. Du tänker alltid på andra du!

Du har så många vackra tankar och är också en av dessa generösa bloggvännerna som jag har. Du passar alldeles säkert på den plats där du nu jobbar. Kram till dig!

Hur är det med dialekter? Gillar du värmländska? Hittade ett litet test på sr.se/varmland. Det finns en länk i högerspalten ifall du vill testa dina kunskaper........

hälsar Lotta som befinner sig i ett moderiktigt landskap, det ikläder sig höstens aktuella färg, grått, grått och åter grått.

En dörr.......

...står på glänt. Det döljer sig något bakom, innanför. Vaddå? Framtiden, den som är så inspirerande, kreativ, sprudlande och som jag är så nyfiken på....... Trots det slitna, trots behov av uppfräschning, så finns det något där.......

Studion har gått varm hemma. En skiva med nyskriven musik är producerad. Barnen sjunger sin pappas nyskrivna sånger och några tonsättningar av Fröding och Ferlin. TV 4 är kontaktad

Noterna till Lovisas sång finns förlagd på Wessmans förlag



Å... så hon...som tänt skapandekraften hos både mormor och morfar. Hon som ger oss daglig glädje bara genom att hon finns.....

....en dörr......

som ska stängas till det som jag lämnar bakom mig...den är också gammal och sliten...precis som jag...men det som finns med mig är det som har bidragit till den som jag är idag....med förtjänster....(och fel och brister)

Kram
/Lotta

Marknad i Ulvsby

Jag som trodde att jag skulle få ta med mig alla grejer hem!!!!!
.....Sålde alla mina sjalar....fort som blixten! Mina tre amigurumibakleser....som jag bara ställde ut...för att fylla ut var det som såldes först av allt på hela marknaden!!!!!! Glad blev jag! Så klart!

Det var en väldigt kul upplevelse......

Gunilla gör jättefina halmsaker. Hon brukar ha sina grejer på Halmens hus i Bengtsfors, Dalsland.

Elsie, gör Värmlands garanterat vackraste och mest välgjorda Dalbyvantar. Vantarna är nålbundna, för er som ev. inte vet vad det är......så syr man vanten först.....med nål! Sedan tovar man den och sen...broderar man! Självklart har Elsie fått utmärkelsen Utmärkt värmländsk slöjd! Det är inget som delas ut till kreti och pleti!
Lars, har också fått utmärkelsen Utmärkt värmländsk slöjd för sina träalster.....vill-ha-vackert!

Märta och hennes syster gillar ull och tovar och grejar!

Själv hade jag ju lite av varje......

Eva-Mari har frågat efter hur mina sjalar ser ut....så här kommer några bilder. Mönstret har ni ju sett på spetsen som jag stickade till vinsten......

Har inte hunnit vara på bloggrunda...denna helg...av förklarliga skäl...men

jag har för avsikt att ställa detta tillrätta snarast.....

Kram
/Lotta

Vägs ände?

Nej, så känns det inte.......

...lite mera som.......

Vilken väg ska jag välja?

Den som går till höger? eller Den som går till vänster?
Den kletiga, klafsiga, leriga vägen?
Stigen som bara några få trampat före mig? Den som leder till......? Ja, vaddå?
Uppförsbacken? Ger träning åt magen....men är ju så jobbig?

Ska jag kanske ge mig ut i väglöst land?

Hitåt? eller Ditåt?
Nej, jag tror allt att jag tar och går min egen väg!
Den som bara är min och som ingen annan visar vägen för!

Nu ger jag mig ut på Huppe-Gupptäcksfärd!
Kramelikram!
/Lotta

ps. Vilken lycka att få gotta sig i spets och gulle-nuttigt! Docksängen är redo för gosedjuren ds

Jag passade på......

....ful får man va, men inte dum....*fniss*

......att lämna vinsten till AnnaMaria in person. Vi jobbar i samma stad, så jag tog en promenixx till hennes jobb för att lämna cd:n som hon vann på min utlottning!

Så spännande att möta tjejen bakom den vänliga, vackert vita, smakfulla bloggen Ett rött monogram. Det var precis så som jag hade förväntat mig. AnnaMaria är lika vänlig som hon ger uttryck för i sin blogg. Tack för fikat och pratstunden AnnaMaria!

Trots att mörkret sänker sig över vårt avlånga land, finns ljuspunkter. Solstrålarna genom bladen gör dom nästan genomskinliga!

Skuggan faller över lövet.
Vänder du på dig, vänder ansiktet mot solen....så ser du inte skuggan!

Gillar den ljusgrå kopian av trädet mot ladugårdsväggen.

Nog finns det mål och mening i vår färd,

men det är vägen, som är mödan värd

Ur I rörelse från Härdarna av Karin Boye

Kramar i allhelgonatid.

Tänd ljus och minns de som trampat här före dig!

Vill du leka "trick-or-treat" ........ spöka och pyssla ljuslykta av pumpor...... gör det.......
Låt annars den här helgen vara en stund för eftertanke och tacksamhet.

/Lotta

ps. Jag kommer inte att vara i Ulvsby själv under helgen, mer än en stund på söndag em. Gunilla har varit på mig i över ett år att jag ska ha med lite prylar på den här marknaden. Ingår inte i deras konsthantverksgrupp, utan är bara väninna med Gunilla! .....men hon är värd ett besök!!!!! ds

Allhelgonamarknad....och så vinnaren förståss....

Först vill jag slå ett slag för Hantverkgruppen Ulvens försäljning av Konsthantverk i Ulvsbygården i Allhelgonahelgen.
Lördag 30 okt och sönd 1 nov kl 10-16


Här finns Gunilla som gör den mest fantastiska halmslöld man kan se.......adventsstjärnor, dansande tomtar och en massa annat.Några få julbockar i halm....förstklassigt hantverk från Dalsland har hon också med sig. De gör hon inte själv.....och Skansen bad tillverkarna att komma dit och sitta och göra julbockar. Här finns Lars som gör så mycket vill-ha-saker i trä, här finns Märta som gör saker i textil och en "luffare" på genomresa, stannar till på vägen söderut och visar sin luffarslöjd, här finns fika och folkmusik....och så har lilla jag några halsdukar i lin och lite annat med......

Konsthantverk

Kaffeservering

Levande musik

Ulvsbygården

väg 63, 10 km norr om Karlstad

lör 31 okt kl. 10-16

sön 1 nov kl. 10-16

Välkommen

Och så ........

turtjejen nr 1....hon brukar vinna på utlottningar så jag blev allt väldigt fnittrig när Excels slumpfunktion visade just detta nummer!

Grattis Anna-Maria! med bloggen Ett rött monogram!

Idag ställer vi tillbaka klockan en timme. Min biologiska klocka gillar bättre när det är "sommar", visst är det konstigt, för man tycker ju inte att det borde påverka en om man sover en timme längre eller kortare...men så är det för mig....jag blir mycket tröttare när klockan är "vinter" Nu vaknar jag inte av mig själv klockan fem längre utan sover glatt vidare....

Höstkram
/Lotta

Till er andra, så finns ju skivan till salu....*ler*

073 98 14 867

bertil@belotta.se

Lyckan kommer i ett paket......från Linde....

Så kom det då....paketet från Eva-Mari, boken med stort B som hunnits läsas och lovordats av flera av mina bloggvänner. Denna bok som Eva-Mari så oerhört generöst delar med sig av! Kram och Tack!
I ljusskenet öppnade jag det vackra paketet, så klart en AD inte kan göra annat än vackra paket! Dedikationen från författarinnan var helt underbart, men den håller jag för mig själv. Och nu finns den här och väntar på mig och mina läsgiriga ögon! En feel-goodbok, om drömmar och trädgård och om kärlek! Gissa om jag lääääängtar att få läsa!!!!!!!!!!

Igår var en riktigt litterär dag. På fm lyssnade jag på mannen som satt Närkeorten Kumla på kartan....ja t.o.m världskartan. Hans böcker finns översatta på en mängd olika språk. Mörka böcker påstod han själv...... Hittills har jag bara läst Kära Agnes, men så klart är jag nyfiken på både Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly ligger inte i Kumla. Eva-Mari tipsade om Berättelse om herr Roos...så jag tror att jag har att göra ett tag framöver.

Håkan Nesser berättade om sitt författarskap och han svarade på frågor. Svarade han på frågan om vem som är mördaren i Kim Novak????

Nej, det gjorde han inte, men han lämnade en lite vit, tunn skrift som heter något i stil med Sanningen kom Kim Novak......

Berättelsen har verklighetsbakgrund och Håkan Nesser hade lovat....sa han verkligen mördaren(?????) att inte avslöja något förrän 2008 och nu finns det alltså att ta del av i den lilla vita skriften.

Vilken är hans bästa bok då? Själv kunde han inte säga vilken, men hans fru hade skickat med honom:

-Om någon frågar så säg Skuggorna och regnet. Förstår du varför jag köpte den här boken???? Så just nu finns detta på mitt nattduksbord! Är jag inte lycklig, så säj?

Ikväll bär det iväg till Säffleoperan. Sonen blev inringd för en tid sen och ombedd att göra en dubblering av en roll. Så ikväll ser vi Zorba, med Mikael Samulesson (Fantomen på Operan, ni vet) Lena Dahlman och Åsa Bergh (från Kristina fån Duvemåla).

Minns ni min kronärtsskocka för några veckor sedan? Min alcachofa?

Så här ser den ut idag!

Imorgon är FN-dagen och dragning av CD:n. Jag är jättenyfiken på vilken siffra Excel tänker ge mig på slumpfunktionen......
Kramar i hösten!
/Lotta

En föreläsning......

....som fastnat i mitt minne....
inte vanligt, eller hur? *fniss*

...är en som jag lyssnade på för sisådär 20 år sedan. Temat var hur vi vuxna skulle kunna upptäcka om barn och ungdomar var på väg att hamna i droger och annan styggelse.....ja ni vet!

Det som fastnade hos mig, var när föreläsaren, som var från BRÅ, sa:

-Det allra bästa brottsförebyggande ni kan göra som föräldrar är att äta en gemensam måltid varje dag. För då har man chans att upptäcka när ens barn förändras.

...och så sa han så här:

-Om jag som vuxen kan hindra en endaste person från att hamna i en B-karriär så sparar jag flera livslöner åt samhället, inte månadslöner, inte årslöner utan livslöner!

Vågar jag vara vuxen? Vågar jag ta strid när barn/ungdomar är på glid eller döljer jag mig bakom, jag vill inte lägga mig i?
Bara funderar lite så här på förmiddagen.

Kram
/Lotta

Jag njuter av att kratta löv.....det finns frid i det!

Jag gillar det här....att kratta..... det är en stund för meditation för mig, en stund att filosofera över livet, det känns skönt.

I går hann vi med ett par timmars krattning, mellan alla flyttkartonger, gardinstrykning och pussa-på-sötnosen. Mitt i krattandet stannade jag till och lyfte blicken, upp mot himlen.

Den var blå, vackert ljusblå, de gula björköv som fortfarande finns kvar avtecknade sig så vackert och det var helt vindstilla. Lite knepigt är det att man inte uppfattar det med en gång...om det blåser, så noterar jag det genast!

I sensommaren var på tur till Österlen. På en blogg, tidigare i våras, jag tror att det var Lydias gröna fingrar, blev jag uppmärksammad på Kullabygdens keramik. Eftersom vi åkte i krokarna passade vi på att titta in där. Kvinnan som stod i butiken talade sig varm för pajformen som Peter gör...

-och just idag säljer han ut den stora till superbilligt pris. Den är helt suverän. Man behöver inte smörja den....du kommer att älska den!!!!!!

-Hm, pajformar har jag en massa, favoritkeramiker finns i Fryksta (Kil, Värmland), men kanske ska vi handla här...hon är ju så söt och entusiastisk, fast inte sjutton tror jag på allt hon säjer!!!!! (tänkte jag)

Nu är det så....jag är tvungen att erkänna!

Hon hade rätt!

Jag verkligen äääälskar den här pajformen. Numera är den legio för alla mina pajer! Så det kan bli. Ibland ska man tro på alla superlativer och inte vara misstänksam .....hm, man lär så länge...man har elever, som min farfar sa.

Jag var till tygbutiken och letade häromdagen. Jag behövde lite spets, till ett paket som jag tänker göra. Nu var det så olyckligt att man inte hade någon spets som jag tyckte om.

Hur som helst, medan jag gick därhemma slog det mig:

-hm, de där halsdukarna som jag stickar i tunt lingarn...

-hm, det ser ju nästan ut som spets....

-hm kanske kan jag sticka mig en spets?

Sagt och gjort. Tid mellan tanke och handling brukar inte vara lång för mig. Jag tycker att det blev ganska bra faktiskt!

På väg mellan staden och nya huset hann jag springa in en snabbis på loppis och fynda några prylar. Fotografen speglar sig i gräddsnipan och spetskanten på pressglasfatet är så vackert tycker jag!

Det finns en människa som jag kommit i kontakt med, en tjej som gör vackra saker till trädgården. Kristina Trådspira. Ett hjärta från henne hänger i mitt äppelträd, det som min fantastiske svärfar ympat åt mig

...och när mössen hade ätit upp barken ända nere vid marken och gråten fyllde mina ögon

...då gjorde han ännu en heroisk insats. Han okulerade trädet, under jord! Äppelsorten är min favorit, Grågylling, och är en gammal sort. Vårt Grågylling som står på tomten är en riktig överlevare, men jag befarar att snart, snart faller det omkull ...och då finns ett ungt och friskt träd som kan ta över!Livet...det är alla dessa dagar som kommer och går!
Kram
/Lotta