Ett ord

Jag fick en utmaning av Helena med bloggen Mysigt hemma. Den går ut på att beskriva utmanarens blogg med ett ord.....och jag som har tappat alla mina *fniss*

Jag har funderat och funderat. Det finns många ord som skulle passa in på hennes blogg, mysig, precis som rubriken säger, vacker för hennes vackra bilder, gullig för att hon känns så gullig, men jag bestämde mig till sist för:

KÄRLEKSFULL

Hela Helenas bloggs genomsyras av kärlek, kärlek till lilla L som hon verkligen älskar, mannen med stor M, glömmer aldrig det kärleksfulla inlägget i samband med deras tvååriga bröllopsdag och den första kommentaren som skrevs på det inlägget, av hennes man...så fantastiskt kärleksfullt skrivet, hur hon så kärleksfullt visar och berättar om allt hon skapar på i pysselväg och i hemmet. Så kärleksfull, Helena, är ordet jag sätter på din blogg!

Kram till dig! och kramar till alla gulliga människor där ute.

Just nu ligger jag lite lågt, men blir glad för ett uppmuntrande ord om du har något till övers....

/Lotta

Jag har tappat......

Jag har tappat mitt ord

min papperslapp.

Jag...barfotabarn i livet...

Så sitter jag åter på min trapp

och funderar över tiden.

Vad var det för ord?

Var det långt eller kort?

Var det väl eller illa skrivet?

Jag tänker efter och funderar kort

och väntar på bättre tider....

parafras av Barfotabarn, Nils Ferlin
(ur diktsamlingen med samma namn) 1933

Ibland känns det så......Jag har tappat mitt ord...finns inget att säja. Känner du dig tom på ord någon gång? Ord finns det gott om, men ibland går det inte riktigt att rada dom efter varandra på ett sätt som känns meningsfullt och läsvärt.

Hektiska dagar har jag bakom mig. Bokmässa i Göteborg. Massor av böcker, massor av folk, massor av intryck och trötta ben och fötter!

En kväll och natt med bästkompisen från studietiden. Vi ses inte så ofta, alltför sällan skulle jag vilja påstå, men det allra bästa med henne är att vi alltid "fortsätter där vi slutade"...det är som om det inte alls gått en massa år utan allt som vi hade då finns fortfarande kvar. Har du sådana vänner? Ibland känner jag, när jag träffar folk från förr, att när man avhandlat det som hänt sedan sist med barn, jobb och hem så tar samtalet slut....

I helgen har vårt hus varit ett allaktivitetshus! En sitter och pluggar flygning, en sitter och syr, en sitter och läser latin, någon lagar mat (läs ...jag *ler*) och ytterligare en klipper gräs, hugger ner träd (läs mannen *fniss*)....däremellan är det någon som behöver överösas med pussar och gull och sånger i knät och att testa att sitta i den gamla barnstolen.... Behöver du tre gissningar om vem det är???? Trodde väl inte det! Härligt, härligt!

Dottern har varit på stuvbitsrunda och kom hem med ett gäng tyger. Här skulle sys kläder och eftersom symaskinerna, golvytor att ligga och klippa på och stora bordsytor till alla tygdelar finns här så passar det bäst att komma hem (att kunna få lite råd från gamla mor hjälper väl till också, kan jag tro)

När jag gick förbi tygspillet som låg på golvet såg jag att det var attans vad mycket spill hon fick här, lilla dottern, så jag plockade fram sax och måttband och av spillet fixade jag en liten klänning. Nu är mor och dotter lika igen!

Kramar till er alla därute!
/Lotta

Vart du än går är du där.....

...så är titeln på en bok av Jon Kabat Zinn (2005). Han, mannen bakom Mindfullness, ni vet.... medveten närvaro i nuet....

Första gången jag läste boken var för väldigt många år sedan. Jag slogs av det enkla och det härliga budskapet. Men hur är det? Är det enkelt?

Vart du än går...är du där
Två dagar i rad har jag bestämt mig för att vara närvarande i varje steg som jag tar på min morgonpromenad. Jag ska vara medveten om min andning och testa ujjayi-andning (en yogaandningsteknik). Så glad i sinnet började promenera och tänkte på hur mina steg var, hur det doftade från skogen, hur brusljudet får bilarna hördes, hur vinden blåste i ansiktet och så....

-Idag får jag inte glömma att fixa det på jobbet. Undrar hur det har gått för D och E med katten? Fick de betala mycket för veterinären?....

...ooops så var jag där...i framtiden och i gårdagen.

Tillbaka i nuet. Tänk på närvaron Lotta! andas in-andas ut. Ett steg i taget, känn hur varje steg känns mot underlaget......

-Idag ska jag läsa en massa bloggar. Se vad träden tappar blad. Det blir halt på vägarna....*fniss* nu kommer barnen att säja till mig:
- Det är halt på vägarna när träden fäller löv. Vi VET mamma, det har du sagt till oss VARJE höst sedan vi var små. Vi VET, mamma!!!!!!

....så var det dags igen. Tankar är på annat håll. Planer läggs upp för dagen som komma skall, minnen från det förflutna dyker upp och medvetenheten om nuet förpassas iväg någon annanstans.

Så hur är det för dig? Dessa goda ord och goda föresatser.
Carpe Diem, Lev i nuet, Livet är faktiskt alla dessa dagar som kommer och går.....
Klarar du av att vara medvetet närvarande en längre stund? Jag har svårt för det. Men jag tränar på det...för jag tror att jag får lättare att tackla svårigheter om jag inser att mitt liv sker just nu!!!! Inte då och inte sen.......

Planerar jag för framtiden? Så klart..... men vi vet aldrig vad livet för med sig. För en stund sen läste om jag en bloggkompis som på en kort sekund drabbades av akut sjukdom i familjen. Vad, visste hon inte när jag läste hennes kommentar...men hennes liv blev annorlunda. Tänker på Dig, ska du veta....och jag tror att du vem du är.

Kramar till er alla därute.
Igår är förbi, idag är här och nu, imorgon vet du inget om!
/Lotta
ps. Jag hann fläta mig en spånkorg igårkväll iaf. Behöver röja lite i garnförrådet och få lite ordning på torpet. ds

Naturens rikedom och gåvor

Tänk igår, när dottern kom hem till oss med sin lilla familj hade hon med sig en present. Hennes gulliga svärmor hade varit på höstmarknad och köpt dessa söta burkar marmelad åt mig. Blir riktigt fint på fatet, tillsammans med min egna marmelad! Och gott!!!!!!!

Jag har varit på skattjakt i naturen...tänk så mycket som finns alldeles utanför knuten på mitt hus, en barfotarunda i skogen och så........

"....inled oss icke i frestelse".... men det finns en fresterska på bloggen Fyra årstider-mitt liv på landet (kram till dig Lotta) Hon bakar muffins och bröd så det står härliga till och hon visar på smarriga bilder. Och vad händer? Helt plötsligt upptäcker jag mig själv, jag som inte äter söta bakverk normalt sett, med ägg och socker och mjöl och visp i högsta hugg! Jag får i alla fall användning för mammas mysiga gamla muffinsformarna!!! *fniss* De är ganska coola tycker jag!
Pelargoner i knopp! Härligt!

ja, ja, det är ett nypon med också.....jag vet

När man är.....

....frisk önskar man sig många saker....
när man är sjuk endast en.

Har läst några bloggar där blogginnorna känt att det varit dags att lägga ner bloggen. Sjukdom i familjen. När man drabbas av sjukdom får man ett helt nytt perspektiv både på tillvaron och på livet. Helt plötsligt blir saker som tidigare varit högprioriterade förminskade i vikt....allt fokus läggs på att bli frisk.

Jag läste också hos en tjej att hennes liv återvände. Hon bokstavligen fick livet som gåva. En annan människa, som inte längre kunde använda sin njure själv, donerade den till kvinnan. Helt plötsligt kunde hon börja leva.....ett nytt liv..... I en sådan situation får livet ett ännu större värde, kan jag tänka mig.

Efter att ha läst dessa bloggar känner jag mig oerhört priviligierad.
Jag är frisk, per definition, brukar jag skoja. Sjukskriven har jag inte behövt vara många dagar i mitt liv, när barnen var små var det VAB som gjorde att jag stannade hemma. Jag försöker att vårda det friska så mår det bra (citat Sanna Ehdin) Tack snälla min kropp som så gulligt håller mig frisk, tack för att jag inte behöver oroa mig för sjukdom, mina önskningar om det ena och andra har inte så himla stor betydelse...egentligen.

Tänker på alla er därute, som kämpar med sjukdom, som vakar hos era nära och kära, som oroar er för dagen som komma skall. Det är inte alla förunnade att få vara friska.

Kramar
/Lotta

Har du sett herr Kantarell.....

Har du sett herr Kantarell,

bor i Enebacken?

Han kom dit i förrgår kväll

med sin hatt på nacken.

Den är gul och den är grann,

passar just en sådan man,

passar åt herr Kantarell

bort i Enebacken.

Har du sett fru Kantarell

i den gula kjolen?

Hon är rund och glad och snäll,

skiner rätt som solen.

Jämt hon har ett rysligt fläng,

tidigt uppe, sent i säng.

Alltid glad fru kantarell

i den gula kjolen.

Jeanna Oterdahl (1879-1965) ingick i Blommornas bok (1905)

Jag trodde inte mina ögon!

I lördags var vi bjudna till dotterns svärföräldrar. Vi skulle ut i skogen och plocka kantareller...och aldrig någonsin, ens i min vildaste fantasi, trodde jag att jag skulle få se och plocka såååå många kantareller!

Lyckan är fullständig!

Tusen, tusen TACK!
Det finns änglar på jorden och två av dom är mor och far till vår gulliga svärson!

Kramar från en som kommer att använda resten av veckan till att läsa ikapp.....hos er alla där ute. Det har vatt liksom lite môcke nu ett tag!
/Lotta

Mina tio avslöjanden

Fick en utmaning av Birgitta med bloggen Utsikt från Vävstugan.

Jag ska avslöja tio saker om mig...som ni inte visste...hm, hm!

Kan vara knivigt! Vad ska jag berätta? Vad kan vara kul att få reda på?......

1.

Född iförd gnällbälte
kanske redan känt?

2.

Fick lappsjuka efter en termin i Umeå

3.

Har sytt bröllopskläderna till min man, mig och vår dotter

4.

Äter mest vegetarisk kost
helst krav- eller egenodlad

5.

Är kattmänniska
har ingen egen, men är gärna barnvakt åt fröken Svart och herr Röd

6.

Prylar?
Ja, du får ingenting ta med dig dit du går.....så
de är av underordnad betydelse,
därmed inte sagt att prylar är betydelselösa, tvärtom, men jag jagar inga...

7.

Drömmer om ett tandemhopp i fallskärm
men vet inte om jag vågar....

8.

Tittar aldrig på TV
någon hyrfilm kan det bli.....någon gång

9.

Har 5 akademiska poäng i Lunarstorm
en svensk, tidig variant av Facebook

10.

Värdesätter: ärlighet och äkthet
Avskyr: hyckleri och falskhet
mina barn tycker ibland att jag är alltför ärlig!!!

Handsken är kastad och du som läser detta är väldigt välkommen att ta upp den och avslöja tio saker om dig själv på din blogg!

Må så gott i höstvärmen...eller är det kanske en något försenad sommarvärme. Jag ska i alla fall hinna ut en stund idag, eftersom jag kan komma från jobbet något tidigare än vanligt idag.

Kram
/Lotta

Hemma är bäst.....

I den glassiga tidningen som kom från Italien fanns detta hus till salu......jag flippade ut en stund och suktade lite
...här skulle jag kunna tänka mig att bo. Tänk att få sitta och äta en middag i pergolans skugga.....

....eller så här

....som våra morgnar under de två februariveckor vi tillbringade i Mexiko såg ut....

... titta upp mot kokosnötterna när jag ligger i solstolen
...stranden med vit sand som aldrig blir varm

.....inte så trångt.....
..... en kall öl i värmen
...eller att paddla i en cenote om andan faller på
...eller ha denna utsikt på en strand på Samos
...åka vespa i lugn och ro
...och en smarrig cappucino......
Ja, så skulle man allt leva. Tänkte jag!

Men bara för ett kort ögonblick, för min inre röst, höjde volymern lite och påminde mig:

Hemma är där ditt hjärta bor och detta är hemma för mig....

trots att ogräset vuxit över alla bräddar
trots att det behöver målas både här och där
trots att det behöver rustas på både en och två ställen

För det är här som jag upplevt 32 lyckliga år.

För det är här som barnen vuxit upp.

För det är här som jag lagt min själ och mitt hjärta i det som omger mig

.......med förtjänster och med brister är det just här som jag vill bo nu och för alltid!

Jag blir oerhört berörd och rörd!

Nu har jag läst alla kommentarer på mitt förra inlägg och än en gång blir jag så fantastiskt överväldigad! Ni är bara för helt underbara, alla ni som skrivit så fantastiskt till mig! Den lilla berättelsen är gammal och kanske inte sann...men den ger oss ändå något att fundera på och det har vi nog alla gjort på vårt lilla egna sätt!

I helgen har jag varit första besökare i Prilligs gårdhus....fniss, fniss jag fick första kiket!!!!!...och alla ni som inte kikat in IRL.gör det...(det är OK att jag skriver så, eller hur Britt?) Jag fick också möta tjejen bakom bloggen Prillig! Vilken tjej! Så sprudlande och så hääärlig. Jag har haft på känn, genom hennes blogg, att hon är en helt fantastisk tjej och nu har jag mött henne IRL och jag har känt rätt! Det är något speciellt att möta en person som man "träffat" i bloggvärlden och bytt tankar med och sedan träffas på riktigt. Jag skulle till Skördefesten på Värmlandsnäs och passade på att besöka hennes gårdshus för att inhandla några keramiketiketter. URSÖTA! eller hur??????

Skördefesten på Näset var en trevlig utflykt. Vi köpte lax och ost, tittade i trädgårdar, pratade kompostering och njöt av hantverk av olika stil på de olika stationerna. Mest nyfiken var jag på den station, som jag tackade nej till att vara med på....jag skulle inte hinna tillverka i den utsträckning som behövs för en monter.....jag har ju varit mormor hela sommaren. Den lilla parveln och hennes mor mötte mycken beundrar på de flesta ställena vi kom till. Man tyckte att det var gulligt att mor och dotter var klädda i likadana pippitröjor. Tyvärr blev det bara ett kort (!!!) och ett suddigt ett...men, men....

Son och fästmö har varit i Rom. De fick för sig förra veckan att en långhelg i Rom skulle sitta fint....sagt och gjort, tre dagar senare sitter de på planet till den italienska huvudstaden. Med sig hem har de en glassig tidskrift till lilla mor, balsamico och pasta till pappa...*fniss, fniss* Nu måste han väl anrätta det också! (Ja, min man kan laga mat, så chauvinistisk är han inte, inte alls för att vara sanningsenlig!!!! men det är ändå oftast jag som står vi spisen) Den lilla parveln fick en utsöt rosa mössa med tillhörande vantar och sockor av morbror och moster!

Massor av kramar till er alla! Ni är för goa!
/Lotta

Tänkvärt

Jag fick detta från en vän

Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.
Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade

-Den är till dig, Mamma'

Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att den var tom.

Flickan hade tårar i sina ögon och sa:

-Men, Mamma, den är inte tom! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'

Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll den gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.

En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vänner. Det finns inget mer värdefullare än detta.

Det fick mig att tänka till lite. Jag är ju själv mamma och visst har jag brusit ut i ilskna kommentarer till mina barn. Kommentarer som ibland inte alls stod i paritet till barnens handlingar utan mera speglade en frustration som fanns inom mig en frustration för något annat......känns det igen? Att vi lättare tar ut på våra nära och kära en ilska som egentligen är riktad åt någon annan.

Nu är det så att jag och du är människor och det är mänskligt att fel....men visst finns det något att tänka på i den här lilla historien??????

Vill avsluta dagens inlägg med ett stort TACK! Tacket är till er alla som tar er tid att läsa min blogg, och som tar er tid att skriva så underbart snälla inlägg hos mig. Känner mig enorm priviligierad över att ha sådana bloggvänner som är så snälla! Ni representerar och manifesterar det goda som finns i världen!!!!!!

Plommonmarmelad

Vi har massor av plommon, de bara drösar ner från trädet. Vi äter och äter och......

Vi fick de här träden för en många massa år sedan av en trädgårdskvinna. Hon skulle slänga dom...nej, nej sa vi. Vi har stor tomt, de får alltid plats någonstans....och där, lite i skymundan har de stått i alla dessa många år. Några små stackars plommon har vi väl fått...men så...i år.....

-Oj, oj säger jag.

Lite skraj är jag för att detta ska innebära slutet för trädet. Ibland hör man ju talas om att träd ger frukt för att sedan dö.

I morse tog jag några och kokade lite plommonmarmelad. För att det hela skulle bli lite skojigare spetsade jag med bourbon.

-Men, Lotta...... är det inte lite väl tidigt på dan att starta med en pilliknarkare? sa mannen då han kom upp några timmar senare än jag. (Jag vaknar av mig själv kl fem och kliver upp kl halv sex)

Nu får jag baka scones någon dag. Te, varma scones, lite marmelad och en god bok.......kan sitta fint en blåsig höstdag

Kramar
/Lotta