Centrum ser olika ut.

I mitt förra inlägg ställde jag en fråga.
-Har du funderat på hur en världskarta ser ut i ett klassrum i USA eller Australien?

Jag har sett en karta i USA och allra först blev jag väldigt ställd......världen såg så konstig ut. Det var helt plötsligt väldigt nära mellan USA och Asien i Berings sund, på min värlskarta ligger ju dessa på varsin sida. I USA är det inte så lätt att hitta någon karta över världen över huvudtaget, det är mest kartor över bara USA som finns att se. Kanske beror det på att USA är världen? over there.

Nåväl centrum i ens liv ser ju olika ut beroende på vem man är. Centrum i mitt liv är naturligtvis jag själv....och centrum i ditt liv är helt klart du själv. Utifrån dessa centrum växer sedan vår omvärld och vår omvärldsuppfattning. Jag tycker att det kan vara värt att ägna detta en liten tankestund. Alla människor vi möter är centrum i sitt liv och vad vi gör och hur vi möter/bemöter dessa människor påverkar både oss själva och dem vi möter.

Den här helgen har varit minst sagt hektisk och rolig.....Jag har varit på mässa i Stockholm och mött en underbart varm människa. Det kommer att bli ett alldeles eget inlägg, snart, snart, eftersom det närmar sig höst i min blogg *fniss, fniss*

Jag har varit på markanden dit de tre små gummorna gick. Marknaden uti Nora.....det blev inte några inköp av några knallar, men väl från några små loppisbodar.

Vas och fat i pressglas, kanske 40-tal?????

Eftersom min barndom tillbringades i Staden med örena, de stora stenarna som tog en över Svartån tyckte jag att denna lilla representant kanske blir kulig med ett värmeljus under.

Rosorna står på ett fat som blev mitt under en annan loppisutflykt i somras.

Jag brukar pynta mitt hem med levande blommor........och tre för två kunde jag inte riktigt motstå.

Gratis växtprakt tycker jag också om, lite rönnbär på bordet i vårt sommarrum. Snart ska dörren stängas för att invänta nästa vår, enda öppningen brukar ske under jul, då jag använder det oisolerade sommarrummet som kylskåp(!!!!)

I söndags var det städning som gällde. Vi har bara dammsugit och torkat golv och dammat med hartassen denna sommar, nu var det dags för storröjning....mannen kallade det "sanering".... (hm, hm sååå smutsigt har vi det inte hos oss)

De flesta av våra 32 fönster är putsade, nya gardiner i ett av de gardinförsedda fönstren. Vi lever ganska gardinlöst, eftersom jag vill ha ljust, ljust omkring mig, mycket vitt och mycket ljust men det måste finnas lite färg. Jag kom på att i mitt uthus hade jag nog en trasmatta vävd med trasinslag och tänkte att den kunde få tjäna som golvvärmare ett tag.

Dessa amigurumibakelser, har fått nytt hem hos Lottas pysselblogg. Tjejen som är så härlig och har öppnat café och butik ute på landet. Gillar sådana drömmar! Fatet och bakelsegaffeln hämtades hem i somras.

Välkommenskylten gjorde jag för ett tag sen. Jag blev förälskad i Oppdalsskiffern i våras och tyckte att det skulle kunna bli fint med lite rabarberblad och en kruka höstperenner. När jag tittade på min installation kom jag på att vår stil kan nog karaktäriseras som "skäbbi au naturel"

Hälsa på här för att se vad det innebär med höst i min blogg!
Kramar
/Lotta

You Tube....here we come!

För våra släktingar på andra sidan jordklotet, åt båda hållen, var vi tvungna att testa hur detta med YouTube funkar.

Har du förresten tänkt på hur en världskarta ser ut om du sitter i ett klassrum i USA eller Australien?????

Kramar
/Lotta

Skrytinlägg!

Detta är ett enda stort skrytinlägg........så sluta läs om du inte vill veta av en massa skryt!

I helgen som gick var det dop för vårt lilla barnbarn. Min man (morfarn) har skrivit en sång till vår dotter (mamman) att sjungas för vårt barnbarn (lilla Lovisa) på hennes dop. Mitt lilla barn, eller Lovisas sång

Syster och bror (dotter och son) sjunger duett till lilla Lovisa. Om du klickar på länken och lyssnar och tittar så kan du kanske se att lilla Lovisa somnar. Gläds åt var morgon är nämligen hennes sovsång. Duger endast att sjungas av lilla Lovisas mamma.

Det är morfar som spelar i bakgrunden.

http://www.henrikblomqvist.se/lovisa.mov

Ps. Kan du inte lyssna beror det på att du saknar insticksprogrammet Quick-time i din dator. Finns att hämta gratis på nätet och kan vara bra att ha fler gånger ds

Eftersom det är ganska många som inte lyckas läsa mov-filen så finns den nu i wmv, ett filformat som borde vara läsbart för de flesta.

http://belotta.se/lovisadop/lovisa.wmv

Mina bakelser har fått ett nytt hem! Lottas pysselblogg var gullig nog att tycka att mina bakelser var trevliga så nu finns de i hennes café. Kul!

Var dig själv....

...det finns så många andra.
Det är sagt förut och det säjs igen och det kommer att upprepas, men jag tycker ändå att det då och då är värt att tänka till lite på just detta att vara sig själv.

Det krävs faktiskt mod att vara sig själv. Hela tiden speglar man sig i andra, hela tiden översköljs vi med trender och moden och annat som påverkar oss. Läste en blogg, en tuff tjej vågade säja att hon var trött på vitt och shabby chic. Det krävs ett visst mod att uttrycka detta eftersom shabby ganska trendigt för tillfället. Tycker man om det slitna och vita så är det naturligtvis helt rätt att ha ett vitt och slitet hem. Tycker man om madonnor och kors, så ska man så klart ha det omkring sig. Bara man har det för att man tycker om det och inte för att det är trendigt. Själv upptäckte jag väldigt tidigt att helt vitt kan jag inte leva. Mitt liv måste få innehålla färg, låt då vara att för tillfället är min färgskala ganska naturfärgad och lugn.

En annan sak som varit i mina tankar idag är just detta med att ge.

Min svärfar, som tyvärr inte lever längre, är en av de allra klokaste människor jag någonsin mött. Han hade ingen aning om att han var klok, han var ju en vanlig arbetare ....hm, hm.

När vi precis hade köpt vårt hus med vår ganska stora tomt, 7500 kvm, så fanns det (och finns fortfarande) en massa att göra. Han älskade trädgårdsarbete och kom ofta hem till oss med spade och kratta och jobbade. Ibland till långt in på nätterna. Det skulle bli klart och fint.
När barnen kom hade vi dagfarmor och dagfarfar ett par dagar i veckan. Våra barn hade förmånen att få växa upp tillsammans med sina kusiner i en värld där de var älskade, för just dem de var...men sina likheter och olikheter.
En dag kände jag: Hjääääälp allt detta kommer vi aldrig att kunna återgälda. Så jag sa det till min svärfar, varpå han svarade:

-Det inga problem alls, Lotta. Gör bara samma sak för dina barn så har du betalat tillbaka till mig det som du kan tycka att du är skyldig.

Han lärde mig något oerhört viktigt.
Ge gärna, utan förbehåll. Du får tillbaka, kanske inte från den du givit till utan från någon annan. Tacka och ta emot då.

En kvinna berättade för mig igår, att hon efter att hon tagit emot beskedet att hennes bästa väninna dött, tog sig en promenad i skogen. Hon gick där och letade kantareller. Två, små ynkliga hittade hon. På stigen mötte hon ett par som varit betydligt mer lyckosamma i sin kantarelljakt än hon. De språkades vid en stund, konstaterade att M:s svampskörd inte varit så lyckad. Paret stoppade ner näven i sin korg, tog en grabbnäve och gav till M.

-Nu har du i alla fall till kvällsmackan.

Vad de inte hade någon aning om var att M, som gick och sörjde sin väninna i skogen, helt plötsligt fick känna på värme från några främlingar. De gav av sitt överflöd och bidrog till att M:s kväll blev ett snäpp ljusare än det varit innan.

Vi vet aldrig vad vår gåva till en främling kan betyda. Kanske ett leende från dig, ett vänligt ord, en liten blomma kan vara avgörande för just den personens dag. Något av tänka på då och då, tycker jag.
Kram
/Lotta

Efterlysning eller är det nån som känner nån som.....

Jag är en människa fylld med projekt....många stannar bara i tankevärlden, många blir av...dock denna sommar inte fullt så många som jag hade planerat.
Jag har ju varit mormor mest hela sommaren!!!!!! Vilket underbart tillstånd ska ni veta...*ler*

Nu är det så att i min tankevärld finns ett projekt.
Finnes: ett uthus i behov av renovering
Sökes: en dubbeldörr, inte för hög, max 190 cm, bredd oviktigt, utseende? Ja, det är där min inre syn visar en dubbeldörr, lite som sådana som jag sett på torp i Närke.

Nu har jag ingen bild som hjälp på traven i min efterlysning...och lika bra är det för du som läser detta och har någon idé kanske skulle bli låst i din inre bild om jag framförde min......

Så:
vet du någon dubbeldörr som kan vara till salu så hojta till här på bloggen. Dörren är nämligen lite central i det fortsatta tänket på projekt renovera uthus.

Kram
/Lotta

Än så är det sommar...eller inspiration från Skåne

Tyckte inte att sommaren skulle få ta slut än...så vi begav oss på en inspirationstur till Skåne.

På vägen ner skulle vi ha fika och följde en kaffeskylt och hamnade på Öhns gård. Ibland blir det överraskningar som bara är så där jätteunderbara! Här är en 1700-talsgård....ja, ja, säg inget, den är påbyggd på 1800-talet. Efter några turer hit och dit så tog de nya ägarna över för ett par år sedan. Här hittar du djur som finns på lantgård. En maffig sugga, svensk lantras, det finns hästar, föl som kommit till pga av glädjen för hingst och sto att dela hage(!!!!!), kossor, kaniner, gäss, ankor och höns. Katt, kattungar och hund. Helt otroligt!
I Simrishamn hade vi bokat boende på Kockska gården. Självaste Linné har övernattat här under sin Skånska resa 1749. Ett litet, nätt hotell. Standard bra, inget överdåd men en härlig lugn, stilla och varm atmosfär över hotellet.

Här kunde vi äta vår frukost. Bra start på dagen!

På lördagen möttes vi av LOPPIS alldeles utanför dörren. En lååång gata där Simrishamnsborna hade ställt upp sina bord och sålde prylar. Det var unga föräldrar som ville bli av med sina begagnade barnkläder, det var bokloppis och så det vanliga, ni vet..... Shopping? Inte där....

En liten gata i Simrishamn. Dörrarna är så låga att mannen skulle inte kunna gå rak genom den. Han är inte så överdriver lång..men 188 cm över havet är kanske något längre än genomsnittet.

Pittoreskt så det förslår!

Strax utanför Kivik i Rörum ligger Mandelsmanns trädgårdar. Ett mindre paradis på jorden. Vi var hänförda båda två och bara njöt.

Det ekologiskt odlade fanns till salu i en sinnlig buttik inredd i husets bottenvåning. Fika fanns det också...men vi var fortfarande mätta efter frukost.....

I Borrby hittade vi Blå Huset. En inspirationsträdgård det också! WoW vad mycket kreativa, inspirerande människor det finns!

Mellan Vallby och Hammenhög hittade vi också Gunnarshögs gård. Ett gårdcafé, mums, mums. En foccacia med brieost och lufttorkad skinka på en salladsbädd. Lagom lunch! Vi köpte med oss kravodlad kallpressad rapsolja. Det är nyttigt med fett, det vet alla vid det här laget, eller hur? På söndagen skuttade vi över landet och hamnade på Sofiero slott. Helsingborg är annars bara färja för oss....det är länken ut till kontinenten. Här brukar vi aldrig stanna....men nu gjorde vi det. Underbara trädgårdsupplevelser.

En jättefin utställning om Karin Bergöö Larsson..kanske mest känd som fru Larsson, eller....? Hennes skapelser är urmoder till shabby chic, kanske????

Jag tog inte med några bilder därifrån idag, men ett par från Orangeriet som tilltalade mig.

Under helgen hann vi med ett otal loppisar. Några inköp blev det. Inte fotade...än....
Tur att mannen är alert..för rätt var det var så sa jag:

-DÄR, skulle vi har varit in! Han suckade inte en enda gång, utan vände bilen väldigt snällt och rart. Han är väldigt snäll min gubbe...och han har stått ut med mig i många år och tänk han brukar rätt ofta säja till mig

-Å, inte vill jag byta bort dig heller!

Kramar till er alla där ute.
NU måste jag ta tag i jobbet.
Lotta
Ps. Efter denna inspirerande resa skulle jag vilja ha en kratta, en spade, ett stort lass med jord och några extra veckor ledigt. Två saker är lätt ordnat, den tredje inte oöverstiglig...men den fjärde.....njäe det går inte just nu!

Vad du än söker, Vart du än går....dig själv går du aldrig ifrån

Det finns en strof i en visa, Vagabond,
(finns på skivan Till Daniel av Bertil Engh. Text Monica Forsberg, musik Bertil Engh) som lyder så här:

Vem du än är där du vandrar din väg, dig själv går du aldrig ifrån...
....Du är du vilken väg du än tar.....

En nära vän till mig har det lite körigt i sitt liv just nu. Pusselbitarna vill inte riktigt passa ihop, de ligger utspridda än här än där och det är ett sjå att jaga rätt på dom.

• om bara jag köper det så blir det nog bra


• om bara jag kan göra det så blir det nog bra


• om bara jag får testa det så blir det nog bra

det är ett jagande efter än det ena och än det andra......

Det är smärtsamt att åse detta. Jag vet att det inte är någon större idé att jaga på det sättet. Jag vet att svaren finns inom henne, bara hon tar sig tid att stanna upp, ställa frågorna och lyssna efter svaren.... men huvudet snurrar och frågetecknen spretar utåt, utåt.....

....så det enda jag kan göra just nu är försöka vara ett skyddsnät, någon att ramla mot och försiktigt, försiktigt försöka få lilla livet att förstå att det blir inte bättre förrän hon sluter fred med sig själv. Och den insikten måste vara hennes......inte någon pådyvlad insikt!
Kramar till dig lilla du! Jag finns för dig! Du är viktig för mig! och bortom det svarta finns det ljus, jag vet och det gör du också....längst där inne!

Kramar till alla er där ute i cyberspace.
Livet är upp och livet är ner, att vara en närvarande människa i en annan människas liv är en gåva att ge..och allt som man ger ut kommer tusenfalt tillbaka...både av det goda och av det onda. Något att tänka på!

På promenad

Eftersom bilen skulle vara på verkstaden kl sju i morse, så hann jag inte med min morgonpromenad, den heliga, min stund i dagens början som ger mig tid till eftertanke, motion och drömmar.

Så jag tog en promenad på lunchen istället, och det kan ju vara skönt att byta vyerna, ibland ser man klarare på saker och ting om man skiftar utsiktspunkt!

Jag har promenerat utmed vattnet, utmed en Vänervik. Det doftar på ett särskilt sätt från vatten. Vikens vatten krusade sig lätt. Utmed min korta promenad gick jag förbi minst fyra bänkar där det satt folk och läste.
Så vilsamt det såg ut, en kille hade tagit kaffetermosen med sig, satt vid vattenkanten och såg ut att njuta av en god bok och livet. På en annan bänk satt ett par, tunga ryggor stod bredvid. Kanske behövde de vila sina trötta vandrarben. Måste erkänna att jag försökte tjuvkika vad det var för böcker som de läste. Var det turistinformation, eller.....? Nu kunde jag inte se...lite artig får man ju lov att vara trots nyfikenheten...men nog såg det ut som någon klok-bok.
Vad härligt tänkte jag, som har bestämt att den höst som vi går i pension så ska vi gå till Compostela! Måste träna ryggen med att bära rygga och jag måste bli riktigt sams med mina fötter. De vill inte alltid det som jag vill......

Lite filosoferande blev det också, det är viktigt att fokusera på din egen väg och vart du är på väg. Är du på väg åt det håll du vill, alltså dit ditt hjärta vill?
Kanske går du inte riktigt den väg som ditt hjärta pekar ut. Gör som personerna som jag träffade på idag. Sätt dig ner, fundera och se vilka konsekvenser din inslagna väg får för dig. Om du går på fel väg så kommer du att bli tvungen att gå den långa vägen tillbaka och det kanske du inte vill?!

Kategori onyttiga roligheter eller amigurumiträsket?

Jaha! Som den Enneagramtyp som jag är så bara måste jag prova på amigurumi! och det var ju onekligen roligt! Kanske blir jag fast i amigurumiträsket?????

Så nu sitter jag här med en onyttighet som jag inte vet var jag ska göra av.

Nåldynor har jag så att jag klarar mig.

Det är inte riktigt min stil att pynta med sånt här...

.. en lite busig tanke har slagit mig.... Kanske kan jag gå in i nån butik som skyltar med kaffekoppar och assietter och lämna den lilla skapelsen där?????? Jag vet inte....men kanske gör jag så

Dags för ihopsamling. Imorgon är jag tillbaka i verkligheten, efter att ha njutit mormoders fröjder hela sommaren! Jag har skördat haricot verts, sockerärtor och potatis för att riktigt njuta av naturens skafferi till middag. Jag har plockat in några sommarblommor och sedan tar jag det lugnt, riktigt lugnt, med en stickning i handen!

Vad är Ennegrammet? Ja, det är en av otaliga förklaringsmodeller av hur vi är som människor. Den tilltalar mig och jag fick verkligen en enorm aha-upplevelse när jag listade ut min personlighetstyp. Den hjälper mig att förstå mig själv och den hjälper mig att förstå varför andra människor gör som de gör....*fniss, fniss* . Ennegrammet kan härledas bakåt till sufierna och filosofen Phytagoras hade goda insikter i Ennegrammets tankegångar. Han var alltså inte bara mannen bakom den matematiska satsen som vi alla minns från skolan.

Sommarkram

/Lotta

Det är okej.....

....att sätta sig på altanen och binda en krans av rönnbär, bara för att det är en njutning att använda händerna...
Det faller inom nyttighetsområdet...att koka saft...

och alltså inte svårt att sätta igång med...men.... ...det krävs mycken självövertalning att det är helt okej att sitta hela dagen med virkning för att förfärdiga en liten kofta till den lilla parveln.....

Jag blir lite lätt trött på mig själv att jag ska ha så svårt att tycka att det är en okej syssla att sitta och virka på dagtid, att det inte är något som hör till dessa nöjen som man inte kan unna sig förrän dagens arbete är utfört......

Vissa saker är svåra att lära sig. men nu har jag trotsat mig själv och sett till att tröjan är klar!

En fiskgjuse flög alldeles över huvudet på oss och visslade, det är ett märkligt läte för en så stor fågel.....och med sig hade den två ungar som skulle lära sig att flyga och utnyttja uppvindarna. WOW: Mäktig fågel! Vacker!

...hm,hm kom på att jag kanske kan gå på fjäderjakt...hm, hm.... Jag behöver en rovfågelsfjäder och tänk om den har släppt ner en åt mig?????!!!!!! Det skulle i så fall vara helt perfekt på mer än ett sätt!

Tackar allra ödmjukast för värmen de senaste dagarna. En lisa för kropp och själ!

Sommarkram